Strånäset

Idag har Anna-Lisa och jag varit på Strånäset och Ragundagruppens fantastiska lapptäcksutställning. Liksom tidigare år var det stora huset fullt av vackra alster och man inser att dessa utställare måste ägna all fritid åt detta intresse - hur hinner de annars sy allt vackert?
Man blir så inspirerad av alla kviltar i olika färger och mönster! Dessutom har gruppmedlemmarna bakat massor med olika sorters kakor och tunnbröd. Det blev en fikapaus på verandan med bl a Britt-Inger.
Jag köpte den fina väskan på bilden av Ing-Marie. Visserligen kan jag sy själv, men jag skulle ju aldrig hitta tyget med kvinnan på...och det måste jag bara ha!
Den röda kudde med ett broderi och "kaffeväskan" är några av favoriterna på utställningen.

En tårta till

Eftersom jag inte är särskilt kreativ med målning eller sömnad just nu får det bli en bild på Davids födelsedagstårta som jag har fixat. En glasstårta helt fri från gluten, mjölkprodukter och diverse annat allergiframkallande. Vår familj är lite konstig när det gäller allergier och matvanor. Jag är den enda ickeallergikern och jag krånglar till det genom att inte äta kött.
Till tårta finns det massor med bra sojaprodukter som inte är hälften så feta som grädde och liknande. Man kan alltså med gott samvete ta en bit till! Det här är för övrigt en av de godaste tårtor jag har ätit.
Nog om tårtor nu...just nu har jag fullt upp med att bevaka vårt hus. I vår lilla lugna by har det varit inbrott hos en granne. Så fruktansvärt trist!

Leilas galette

Nu är det snart dags för två födelsedagar i familjen. Anders fyller år på måndag och David dagen efter. Vi påbörjade firandet av Anders idag med den här galetten. Han jobbar nästan dygnet runt de närmaste dagarna så det gällde att passa på några dagar i förväg. Häromdagen såg jag Leila Lindholms bakprogram från la France för första gången och då bakade hon en liknande galette. Jag gjorde om receptet så att det blev mjölk- och glutenfritt. Supergott och med mandelkräm på botten. Receptet finns på recept.nu om någon vill testa.

Galetter och en rätt hög dos med kortisontabletter kan ju bara sluta på ett sätt för mig... På sommaren är det svårare att leva sunt, man reser bort, umgås mer och blir bjuden på mycket gott. Nu funderar jag på mjuka motionsformer, om det finns något oprövat för mig kanske? Easyline skulle jag vilja pröva på. Jag älskar att simma och det är väl bara latmasken i mig som gör att det sällan blir av. Gåband hemma, men då kan jag lika gärna gå ut här. Fast då riskerar man att träffa någon trevlig kompis som bjuder på kaffe med något gott till, hjälp...

Hemma

Nu har jag varit hemma i några dagar och det är skönt! SJ bjöd på lite överraskningar under hemresan. Jag har aldrig tidigare suttit i ett tåg som saknade både lok, konduktörer och lokförare. På järnvägsstationen i Sala där vi stod stilla fanns heller ingen personal och ingen information under en och en halv timme. De utländska tågresenärerna trodde inte att det var sant...var inte Sverige ett civiliserat land?

Anders och jag besökte Jamtli igår. Jamtli är ett slags Skansen, men har även ett museum inomhus och konstutställningar där. Ett besök på Jamtli i solsken är ett måste för att det ska vara en riktig sommar. Vi strövade runt, lyssnade på en norsk blåsorkester med dansande barn, åt en smarrig äppelkaka och hade det riktigt skönt.

Klar överdel

Det här blivande överkastet sydde jag nästan färdigt förra sommaren. Sedan kom sjukdom emellan några månader och därefter glömde jag bort det. Nu har jag lånat hem en Janome Horizon över helgen och har sytt klart de sista fyra sömmarna.
Egentligen skulle det bli en löpare från början. Men färgerna var så fula tillsammans att jag insåg att något måste göras. Ljusa tyger och det gulgröna tyget inköptes så att det blev kontraster och lite liv. Jag bestämde mig för att sy tills tygerna tog slut och är glad för att det räckte till ett överkast till gästsängen.
Det blir fleece på baksidan, men det får vänta. Om några dagar tar jag tåget söderut igen.
När jag kommer hem hoppas jag att jag snabbt kan bestämma mig för vilken symaskin jag vill ha. Fast det vet jag ju redan...

Färdigt projekt!

Visa alla

Nu är min del av Östersundsgruppens projekt klart. Jag är mycket nöjd med färgvalet och mönstren, som passar bra in i vårt kök. Mindre nöjd är jag med att kanterna ser ojämna ut, men kvilten bubblar sig alltid lite där. Kanske hänger den ut sig så småningom.
Jag har även sytt nya köksgardiner så det är lite make-overkänsla i köket. Förhoppningsvis blir tapeterna snart utbytta också.

En vacker gård och ett kalas

har jag besökt, närmare bestämt i Noratrakten. Kusin Ulrika fyllde jämnt och bjöd in hela släkten till sin gård. Sönerna och jag reste ner utan Anders, som jobbade. Det var första gången som alla tremänningarna (egentligen heter det sysslingar, tycker jag) träffades. Det blev en mycket trevlig och rolig dag. Vädret var soligt och skönt.
Gården är från 1790-talet och väldigt mycket av det ursprungliga är kvar. Trappan bland annat. Den lutade åt alla håll samtidigt och jag fick en släng av sjösjuka innan jag lyckades ta mig ner från övervåningen. Det var en härlig upplevelse att se ett så fint bevarat gammalt hus. Genom åren har det varit mycket fint folk på besök där, jag och Carl von Linné t ex.
Som alltid var det roligt att träffas, god mat och en hel del barndomsminnen. En härlig dag trots att den också innehöll ett vemodigt avsked.
Vi hann även med en liten utflykt till mammas barndomshem, som vi såg på håll. På bilden står mamma och sönerna vid bron över till ön där hon växte upp. Morfars marker, där han slet för att försörja sin stora familj, är idag golfbana. Det känns konstigt.

Camping

För mig finns det knappast något mer avkopplande än att efter en lång bilresa komma fram till en camping. När man har kollat in stugan eller den hyrda husvagnen och kan slå sig ner på verandan med kaffe eller vin och känna att man äntligen är framme.
Nu har vi testat olika hotell i Jönköping när vi hämtat och lämnat Erik inför och efter somrarna. Visserligen bättre sängar och hotellfrukost. Men inte alls lika mysigt som på camping där man träffar andra människor och ibland sitter ute och kurar i ljusa sommarnätter. Eller mörka nätter beroende på var man är.
Vi bodde på Lovsjöbadens camping strax söder om Jönköping. En liten trevlig camping med fin utsikt över sjön.

Vårblomning

När jag var ung lovade jag mig själv att jag aldrig skulle bli som min pappa, åtminstone inte i ett avseende. Nu hade jag en mycket trevlig pappa, men hans stora blomsterintresse hade jag svårt att förstå. Nästan alla diabilder som fanns hemma hos oss var på blommor i första hand och på familjen i andra. Jag lovade mig själv att mina barn skulle besparas långa föreläsningar om blommor.

Men så enkelt blev det inte. Sista veckan har jag sett blommande slån, blommande syrener och syrenträd, löjtnantshjärta, spireor, äppelträd, körsbärsträd, kastanjer, purpurapel, andra prydnadsaplar, gullregn, alunrot osv. Om jag har varit i paradiset? Ja, nästan. Lyckades pricka in en av årets vackraste veckor när vi åkte söderut.
På hemvägen inser jag att yngste sonen inte har en aning om vad som blommar så vackert. Jag blev smått förtvivlad, vad har vi gjort mot våra barn som flyttat så norrut att de inte har en aning om hur kastanjer ser ut eller gullregn? Mellan Jönköping och Norrköping pekade jag på all blomning och försökte intensivlära Erik. Men så kom jag att tänka på pappa...
Erik visste i alla fall vad som var blommande raps och det är väl inte så tokigt ändå.

Vädret var inte det bästa så mina försök att fotografera kastanj och gullregn gick om intet. Men två bilder i solsken fick jag.

En vårresa

`



gjorde Anders och jag den här veckan. Vi reste ner till svärfar Sam i Nynäshamn, Ostkustens pärla.
Vi firade hans födelsedag, 85 år, lite i förväg. Han fick bl a ett glasfat som jag har gjort själv.

Sedan reste vi till Jönköping där vi hämtade Erik, som ska vara hemma här nu i två månader. Vi hann även med ett besök hos Carina i Gränna. Hon är en blogg- och facebookvän som jag träffade på riktigt utanför cybervärlden nu. Gränna är en vacker stad som ligger tjusigt belägen och Carina bor dessutom väldigt fint. Det var kul att träffas och förhoppningsvis blir det fler tillfällen!

På bilderna är svärfar Sam, Anders bonussyster Mia och hennes Kalle. Vi träffade Kalle för första gången och tycker att han är mycket trevlig. En bild är från svärfars lägenhet och visst bor han fint med havsutsikten?

Jag vill inte

ha reumatism. Idag är jag så less på sjukdomen och har i natt i drömmen krävt att läkarna skonar mig och tar bort den. Jag vill inte, jag orkar inte, jag har redan andra sjukdomar som krånglar till livet. Jag är rädd för framtiden. Finns det ingen annan som vill ha min sjukdom? Nej, naturligtvis inte, det kan jag förstå.

Jag vet att min rörelseförmåga oftast är normal om jag inte promenerar alltför långt. Men ibland är en kilometer för långt. Kanske borde jag inte klaga...Nu äter jag cortison varje dag och det gör mindre ont. Men istället kommer magkatarr som biverkan. Någon värkmedicin får jag inte ta, eftersom en tidigare medicin ställt till början på en skada och värkmedicinen kan förvärra detta. Losec får jag inte heller äta av samma skäl. Hur man än gör med mediciner har jag alltid rejält ont någonstans...dessutom går läkarna efter provsvar för att se om jag har ont och inte efter min upplevelse av smärta. Nu har jag äntligen fått en patientansvarig läkare efter mer än fyra år. Man borde kanske vara tacksam, men jag passar utomordentligt dåligt som tacksam patient. En gammal sjuksköterska vill ju lägga sig i och själv ha koll på allt.

Det är tur att jag har min familj och mina intressen. Nu när jag har gnällt av mig känns det genast lite bättre. Nu ska jag sy mer på Ösd-gruppens projekt. Det kommer att bli så fint! Någon bild blir det inte förrän efter Mors Dag, då det är första gången vi får se varandras arbeten.
Ha en bra vårdag!

Symaskins-LAN

Även damer i sina bästa år kan ägna sig åt LAN. Igår hade vi symaskins-LAN här hemma i mitt kök i Pilis. I ärlighetens namn vet jag inte hur mycket som blev sytt, men roligt hade vi! Vädret var fint och soligt, så det blev fika och lunch på min fina veranda. Ja, verandan är långtifrån fin, men den ligger vackert och ostört i en skogsbacke liksom hela huset.
Tyvärr glömde jag att ta några bilder på kviltarna Ammi, Anna-Lisa och Anna-Lena, men istället blir det en bild av min lilla tovade väska. Först tänkte jag sy ett kviltat lock till den, men när jag testade det försvann "tovningskänslan" och bara locket syntes. Istället dekorerade jag den med vackra knappar jag fick i födelsedagspresent av vår generösa kviltvän Lousie D. Jag fick också fina kvilttyger av henne då. För en vecka sedan gav hon bort även bort tovmaterial, mönster och ytterligare tyger mm till mig och andra. Tack än en gång Louise!

Kvinnorna som slutade banta...

...handlar inte om mig utan om Lotta Byqvist och Anna Langer (sonhustru till Pekka Langer). De har skrivit en bok som handlar om hur de gör för att leva sunt nu när de kommit till den höga åldern på 45 år.
Båda kvinnorna har bantat med alla möjliga metoder. Nu lever de sunt och har roligt istället och försöker acceptera några extrakilon. De oroar sig ändå lite för rynkor och klimakteriet och ger en mängd råd om hur man ska leva hälsosamt, utan att det går till överdrift.
Råden i boken är vettiga. Bra mat, lämplig motion, behovet av god sömn och mycket annat tas upp. Det är befriande att läsa råd som inte är GI-råd, fettdoktorsråd, lågkaloriråd eller något annat på modet. De skriver bl a om att det är bra att väga några kilon för mycket i klimakteriet eftersom man då har lite mer östrogen lagrat i fettväven. Det rådet stämmer bra enligt min egen erfarenhet.
Den enda invändningen jag har är att författarna beskriver sina liv som om det gällde alla kvinnor i medelåldern. När barnen växte upp hade de utöver den vanliga bostaden sommarställe i skärgården, reste på fjällsemester varje år och självklart fanns också minst en utlandsresa med varje år. Nu när barnen blivit stora är ju ekonomin äntligen bättre och man kan nu äta ute flera gånger i veckan!
Nu ska man ju inte vara missunnsam, men när de skriver om framtiden och arbetsgivarnas sätt att verkligen engagera sig i personalens hälsa blir det för mycket för mig. I vården blir ju delade arbetspass vanligt igen och personalen är färre än någonsin.
Men annars är boken lättläst och inspirerande! Det är bara att bocka av vilka råd man vill och kan följa!

En liten bok

Igår läste jag en ganska liten bok på bara drygt tvåhundra sidor. Den heter Vintervålnader och är skriven av Kate Mosse. Så här skriver tidningen Daily Express om den på baksidan:
"En uppslukande berättelse om att förlora och minnas, i efterdyningarna av första världskriget...Mosse är en mästare på att förflytta läsaren till en annan tid och en annan värld..."

Boken handlar om sorg och saknad, om hopp och förtvivlan, om södra Frankrike på 20-talet... tror man. Dröm och verklighet vävs samman och plötsligt vet inte läsaren vad som är verklighet. Men det har ingen betydelse, boken är en liten pärla och slutet en överraskning.
Det finns fina illustrationer i boken, gjorda av Brian Gallagher.

Västerås

Att vara i Västerås några dagar som jag har varit i påsk innebär en riktig nostalgitripp. Överallt i stan finns minnen och nästan i varje gathörn kan jag se min pappa framför mig och hur han kom cyklandes.
Helst skulle jag vilja att staden var kvar som när jag lämnade den 1978. Inga rivningar och nybyggen! Människorna borde också se ut som då så att jag kan känna igen dem. Nu gör jag det inte och kanske har de flyttat från stan, vem vet.
Här är några bilder från det Västerås där tiden har stått still. Överst en bild från Kyrkbacken. I det grå huset alldeles till höger jobbade min mamma ibland. Det rosa huset innehåller mitt gymnasiums förhatliga gymnastiksal och det gula huset längst ner var gymnasiets byggnad för moderna språk. Jag glömmer aldrig de roliga franskalektionerna för Monsieur Ytterberg, den bäste läraren jag någonsin haft.
Mellanbilden är en vy från Mälaren med Stadshustornet, Domkyrkotornet och tornet på det som en gång var ASEAs huvudkontor.
Sista bilden visar den gamla bebyggelsen kring Svartån.