ha reumatism. Idag är jag så less på sjukdomen och har i natt i drömmen krävt att läkarna skonar mig och tar bort den. Jag vill inte, jag orkar inte, jag har redan andra sjukdomar som krånglar till livet. Jag är rädd för framtiden. Finns det ingen annan som vill ha min sjukdom? Nej, naturligtvis inte, det kan jag förstå.
Jag vet att min rörelseförmåga oftast är normal om jag inte promenerar alltför långt. Men ibland är en kilometer för långt. Kanske borde jag inte klaga...Nu äter jag cortison varje dag och det gör mindre ont. Men istället kommer magkatarr som biverkan. Någon värkmedicin får jag inte ta, eftersom en tidigare medicin ställt till början på en skada och värkmedicinen kan förvärra detta. Losec får jag inte heller äta av samma skäl. Hur man än gör med mediciner har jag alltid rejält ont någonstans...dessutom går läkarna efter provsvar för att se om jag har ont och inte efter min upplevelse av smärta. Nu har jag äntligen fått en patientansvarig läkare efter mer än fyra år. Man borde kanske vara tacksam, men jag passar utomordentligt dåligt som tacksam patient. En gammal sjuksköterska vill ju lägga sig i och själv ha koll på allt.
Det är tur att jag har min familj och mina intressen. Nu när jag har gnällt av mig känns det genast lite bättre. Nu ska jag sy mer på Ösd-gruppens projekt. Det kommer att bli så fint! Någon bild blir det inte förrän efter Mors Dag, då det är första gången vi får se varandras arbeten.
Ha en bra vårdag!
Tack Karin för din kommentar på min blogg!
SvaraRaderaJag vet hur det är med smärta och reumatiska problem. Verkligen inte roligt alls. Jag önskar så att jag kunde vara vaken och aktiv en hel dag. Men det går inte. Och precis som du säger så går de bara efter prover. Det syns ju inte på en hur ont man har mer än att man är stel och så. Själva smärtan syns inte. För vem vill gå omkring och oja sige hela dagarna. När jag träffar folk är jag ju glad för det och vill inte klaga och ham ig... Men Nu verkar det iallafall röra på sig för min del och jag önskar att de ska ta tex en röntgen på min mage och se om det är nåt. Då kan de ju SE det. De undrar vad det kan vara och funderar på vad de ska ta för prover. Man undrar ju om de kan ha sett ngt konstigt när de ringt hit tre ggr nu... Men ibland undrar jag om man måste diagnosticera sig själv? Du har säkert undrar samma sak... Hoppas att du får en bra dag idag och Kram och pepp från mig! :)
Tack Susan! Du har rätt, ibland undrar man...Jag tycker jag får bra förståelse och hjälp när jag vänder mig till hälsocentralen. Det är när man ska till specialist på sjukhuset det kan vara si och så. På lungmottagningen funkar det utmärkt, men reumatologerna är jag besviken på. Kanske blir det bättre nu när jag ska få en fast läkarkontakt där. Jag hoppas på det.
SvaraRaderaTänk så olika det kan vara! För jag tycker att jag blir så bra bemött på sjukhus men aldrig på vårdcentraler... Väntar fortfarande på provtagning. Hur svårt kan det vara att kryssa i några rutor på ett papper för några prover? Och numera skickas väl "lappen" via dator direkt till labbet... Väntar vidare... Hoppas du tycker att sommar och värme hjälper precis som jag. Ha en fin dag!
SvaraRaderaSussie, jag tycker att du ska sluta att vänta och börja tjata istället. Tråkigt att det ska behövas.
SvaraRaderaJag har haft samma läkare på vårdcentralen sedan tjugo år, förutom en period som landstinget fick för sig att vi skulle tillhöra en annan vårdcentral. Men jag lyckades snabbt tjata mig tillbaka:-).Det är ju skönt att slippa dra sin historia för olika läkare.