Att vara i Västerås några dagar som jag har varit i påsk innebär en riktig nostalgitripp. Överallt i stan finns minnen och nästan i varje gathörn kan jag se min pappa framför mig och hur han kom cyklandes.
Helst skulle jag vilja att staden var kvar som när jag lämnade den 1978. Inga rivningar och nybyggen! Människorna borde också se ut som då så att jag kan känna igen dem. Nu gör jag det inte och kanske har de flyttat från stan, vem vet.
Här är några bilder från det Västerås där tiden har stått still. Överst en bild från Kyrkbacken. I det grå huset alldeles till höger jobbade min mamma ibland. Det rosa huset innehåller mitt gymnasiums förhatliga gymnastiksal och det gula huset längst ner var gymnasiets byggnad för moderna språk. Jag glömmer aldrig de roliga franskalektionerna för Monsieur Ytterberg, den bäste läraren jag någonsin haft.
Mellanbilden är en vy från Mälaren med Stadshustornet, Domkyrkotornet och tornet på det som en gång var ASEAs huvudkontor.
Sista bilden visar den gamla bebyggelsen kring Svartån.
Fina bilder, måste vara roligt att komma "hem" ibland. Ha det gott!
SvaraRaderaHej..hittade dig genom Penselkvinnan, som jag hittade i en annan blogg...kull..vad fint du målar, roligt att se...Fina bilder från Västerås...en mkt fin "gammal" stad..//Karina
SvaraRaderaCarina, det är skönt att känna sig hemma på riktigt ibland. Hoppas allt är bra med dig och din familj!
SvaraRaderaOljekritan, kul att du hittade hit! Örebroare är extra välkomna här. Min mamma kommer från Lindesberg och bodde några år i Örebro när hon var ung. Jag har varit mycket i Lindesberg, men tyvärr bara enstaka gånger i din stad.
Jag ska kika in på din blogg nu!
Karin