När jag var ung lovade jag mig själv att jag aldrig skulle bli som min pappa, åtminstone inte i ett avseende. Nu hade jag en mycket trevlig pappa, men hans stora blomsterintresse hade jag svårt att förstå. Nästan alla diabilder som fanns hemma hos oss var på blommor i första hand och på familjen i andra. Jag lovade mig själv att mina barn skulle besparas långa föreläsningar om blommor.
Men så enkelt blev det inte. Sista veckan har jag sett blommande slån, blommande syrener och syrenträd, löjtnantshjärta, spireor, äppelträd, körsbärsträd, kastanjer, purpurapel, andra prydnadsaplar, gullregn, alunrot osv. Om jag har varit i paradiset? Ja, nästan. Lyckades pricka in en av årets vackraste veckor när vi åkte söderut.
På hemvägen inser jag att yngste sonen inte har en aning om vad som blommar så vackert. Jag blev smått förtvivlad, vad har vi gjort mot våra barn som flyttat så norrut att de inte har en aning om hur kastanjer ser ut eller gullregn? Mellan Jönköping och Norrköping pekade jag på all blomning och försökte intensivlära Erik. Men så kom jag att tänka på pappa...
Erik visste i alla fall vad som var blommande raps och det är väl inte så tokigt ändå.
Vädret var inte det bästa så mina försök att fotografera kastanj och gullregn gick om intet. Men två bilder i solsken fick jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar