SNÖ!

Äntligen snö, efter den mörkaste november jag kan minnas. Visserligen är jag van vid novembermånader helt utan snö, men de brukar ändå vara ljusare i mina hemtrakter.
Det är underbart att titta ut och se snölandskapet utomhus. Tyvärr är det bara noll grader, men det ska bli lite kallare. Måtte snön ligga kvar!

Annars är det mesta trögt. Jag är trött och har ont i magen. Nästa vecka har jag tid för läkarbesök. Förmodligen är det medicinbiverkningar som ställer till det, men det är ju bra att få det kollat.

Bilderna är tagna förra vintern. Översta bilden visar utsikten från ett av köksfönstren, den andra bilden visar vårt lilla kapell här i byn.

MAN BORDE...

Tänk vad mycket man borde göra...Nu i adventstid upptäcker man alla sina brister. Vi har glömt höstens fönsterputs...och vårens också, hu...Igår glömde vi att äta middag. Det händer ganska ofta nuförtiden. Jag är nämligen gift med en person som aldrig är hungrig. Själv har jag varit hungrig för jämnan tidigare, men nu är aptiten minimal sedan lång tid. Det märks tyvärr inte på vikten :-(.

Man borde byta till julgardiner. Det gjorde jag till advent tidigare, men nu när Erik inte bor hemma längre, får det vänta till själva julen. Det är en speciell känsla att sätta upp dem kvällen före julafton. Erik var den som höll full koll på när kompisarnas mammor bytte till julgardiner och krävde att det var exakt lika hos oss. Han var familjens julpolis.

Man borde baka till advent, men vem ska äta upp det? Man borde göra julklapparna själv, men vem vill ha dem? Troligen bara min mor, kanske Anders. Man borde städa, sy nya juldukar, göra nytt julpynt själv. Stöpa ljus, lacka paket mm.

Det var helt enkelt roligare med alla förberedelser förut när sönerna bodde hemma. Man kom även ihåg att äta middag på den tiden. Tonåriga söner glömmer aldrig att äta och äter snarare för jämnan.

Trots att det inte känns så inspirerande med förberedelser just nu, kommer jag att flänga runt som en ilsken galning dagarna före jul och lova mig själv att börja tidigare nästa år. Och det kommer jag ändå aldrig att lyckas med...

ÄNTLIGEN SKIDSPORT!

Nu blev det äntligen dags för världscup i längdskidåkning! Jag är en passionerad tv-tittare när det gäller den sporten, skidskytte och i viss mån alpina tävlingar. Det förgyller många trista gråvädersdagar och det förhindrar att man själv ger sig ut i skidspåren när det är fint väder. Ja, det är ju en nackdel så klart, men elljusspåret här i byn är endast rakt uppför och rätt utför. Man vill ju inte bryta något så det blir till att åka på sjön. Fast det blir som sagt sällan av pga skidsporten på tv. Men vi är i Lofsdalen ibland och där brukar vi åka på kalfjället. Härligt!

Igår var valet svårt, skidstafetter eller syträff hos Ammi. Jag anmälde mig till syträffen innan jag kollade sportprogrammet för helgen. Jag bestämde mig för att bete mig som en vanlig människa och inte som en sportfåne. Syträffen var mycket trevlig, men naturligtvis vann de svenska damerna stafetten när jag inte tittade. Repris och sammandrag gick idag och trots att jag visste hur det gick var det spännande. Jag drämde som vanligt en av mina redan onda händer på soffkanten av ren spänning...Inte klokt när det gäller en repris.

Mina egna meriter i skidtävlingssammanhang? Nionde plats i en skoltävling med ca 30 deltagare. Kunde varit värre, eftersom jag alltid var sämst på allt i skolidrotten utom just skidåkning och simning. Min bror och min pappa vann nästan alla tävlingar de var med i.

Nu funderar jag över vilken/vilka världscuptävlingar i skidskytte jag ska se i Östersund i början av december...

PÅ FÖRSÖK

Nu har jag fått hjälp av Anna-Lena med bilder i bloggen. Eftersom hon är mycket smartare än jag när det gäller bloggar, så ska jag nog lyckas nu.
Något måste jag ju skriva också. Jag har varit gräsänka igen i tre dagar och trivts bra med det. Men nu börjar jag längta efter Anders som kommer ikväll. Han har varit i min barndomsstad Västerås och sökt jobb. Chanserna är antagligen mycket små, men jag håller tummarna.
Bilden på "mitt" radhus i Västerås stämmer inte. Det var naturligtvis inte i det huset jag bodde, men i ett något mindre som ser likadant ut.
Nu ska jag leta efter en bild att lägga bredvid texten, för att se om jag kan det.
Det funkade! TACK ANNA-LENA!

HJÄLP!

Någon som vet hur man gör för att få blogginlägg varvat med bilder? Mina bilder kan bara placeras ovanför alla blogginlägg eller under alla dem. Det är så trist att inte kunna varva text och bilder, som alla andra kan.

BARNDOMSHEMMET

När jag ändå är sentimental måste jag ju visa barndomshemmet också. Det är rubrikbilden. Jag bodde i det gula radhuset där bilen är parkerad tills jag var 16 år. De allra första åren bodde vi i ett mindre radhus på samma gata, men jag har inte hittat någon bild på det. Det var väldigt charmiga bostäder, men säkert inte praktiska. Trappor, snedtak, små prång mm. Omgivningarna var fina också, nära till Rocklundahallen, badhus, centrum och skogen samtidigt. Stora rejäla ytor för lek och ett mindre skogsområde runt gatan. Om ni inte vet, så ligger huset i Västerås.

SENTIMENTAL

Min förra granne Anki har blivit vän med mig på Facebook. Nästan den enda av mina Stockholmsvänner som är med på FB. Övriga vill inte synas pga de jobb de har, verkar det som.
Jag blev glad och sentimental när Anki kom med. Så här kommer sentimentala bilder, snyft, från vårt hus i Vårby, Huddinge där vi bodde 1986-91. Även den fina utsikt som fanns i området och även från vårt badrumsfönster!, finns med.
Tyvärr förstår jag inte hur man gör med bilder på blogspot. Försökte byta till ny rubrikbild, men icke...Har gjort det förut utan problem.