...handlar inte om mig utan om Lotta Byqvist och Anna Langer (sonhustru till Pekka Langer). De har skrivit en bok som handlar om hur de gör för att leva sunt nu när de kommit till den höga åldern på 45 år.
Båda kvinnorna har bantat med alla möjliga metoder. Nu lever de sunt och har roligt istället och försöker acceptera några extrakilon. De oroar sig ändå lite för rynkor och klimakteriet och ger en mängd råd om hur man ska leva hälsosamt, utan att det går till överdrift.
Råden i boken är vettiga. Bra mat, lämplig motion, behovet av god sömn och mycket annat tas upp. Det är befriande att läsa råd som inte är GI-råd, fettdoktorsråd, lågkaloriråd eller något annat på modet. De skriver bl a om att det är bra att väga några kilon för mycket i klimakteriet eftersom man då har lite mer östrogen lagrat i fettväven. Det rådet stämmer bra enligt min egen erfarenhet.
Den enda invändningen jag har är att författarna beskriver sina liv som om det gällde alla kvinnor i medelåldern. När barnen växte upp hade de utöver den vanliga bostaden sommarställe i skärgården, reste på fjällsemester varje år och självklart fanns också minst en utlandsresa med varje år. Nu när barnen blivit stora är ju ekonomin äntligen bättre och man kan nu äta ute flera gånger i veckan!
Nu ska man ju inte vara missunnsam, men när de skriver om framtiden och arbetsgivarnas sätt att verkligen engagera sig i personalens hälsa blir det för mycket för mig. I vården blir ju delade arbetspass vanligt igen och personalen är färre än någonsin.
Men annars är boken lättläst och inspirerande! Det är bara att bocka av vilka råd man vill och kan följa!
Visst är det skönt att släppa sin viktnoja och utseendefixering! Själv måste jag tyvärr ner en hel del pga hälsoskäl. Kroppen orkar inte bära vikten... Annars så är jag en glad tjockis ärligt talat. Tycker kvinnor ska vara runda. Och vill aldrig mer väga 48 kg. ;)
SvaraRaderaVar glad att du inte arbetar inom det privata näringslivet i Stockholm. Du minns posten på Centralen när det var som mest folk? När det var 100 personer i kö.
Så var det överallt när man kom in som konsult inom det privata typ Ericsson...På de flesta kontor jag arbetat på blev det bråk om någon sprang på toaletten i några minuter och det krävdes minst 15 tim övertid per månad...Hätsk stämning, hårda armbågar och tävling i vem som arbetade hårdast... Jag arbetade mest inom penningmarknaden och där är det stressigt. Man konterade och betalade i genomsnitt 250 fakturor om dagen per person. Dit till Sthlm kommer ju alla från landet som vill göra karriär i stora staden och som VILL slå sig fram. Och visst fick man gratis friskvårdstimme men vem hann utnyttja den? Inte utan att få en kniv i ryggen isåfall... Jag tyckte jobbet var kul men inte de otrevligheter som följer med att människor är hårt pressade... Håller man inte ett högt tempo alla timmar man är där åker man, jag har själv blivit tvungen att peta folk som jobbar långsamt. Det är Stockholm av idag.
Mitt lugnaste arbete jag haft var på St Görans sjukhus. På långvården. Sååå tråkigt. Sååå lugnt. På kemlab på samma ställe däremot hade de enorm arbetsbelastning dygnet runt för dit kom ju alla blodprover från hela västerort.
På Sabbatsberg där jag arbetade på kontoret var det så lugnt så det var stentråkigt. Så det varierar nog väldigt kraftigt inom vården. Idag som utbränd tar jag jobb inom vården om jag tvingas ut i arbetslivet. Aldrig mer det privata.
Lugnare ställe än vårdcentralen i Smedjebacken finns inte. Där skulle jag kunna sitta och meditera. Ändå säger dom "guud så stressigt det är här!" ;)
När man ser hur de blir stressade på biblioteket här i Smedjebacken om för många är där samtidigt vet man inte om man ska skratta eller falla i gråt. 3-5 anställda och tre personer i kön... Flytta till Stockholm vet ja, om du vill prova på stress har jag lust att säga då. Fast jag säger det ju inte. Men känner jag mig faktiskt väldigt elak inombords. Tyvärr.
Jag tror inte att de skulle klara en dag på Kulturhuset tex.
Jag tror du förstår. Du har ju bott i Sthlm. För mig är det så lugnt på landet så att det är som två helt skilda världar... Och just nu är jag lite bitter. Men det går snart över.
Ha en riktigt skön dag i solen, för det hoppas jag att Ni också har nu... KRAM
PS. Inom vården har ju människor iallafall hjärtat på det rätta stället och det är därför jag hellre skulle arbeta där... Byråkraterna inom rent administrativa yrken är inte lika varma att arbeta med... Så jag menar inget illa med det jag skrev. Bara så att du vet. Ha en jättebra kväll Karin.
SvaraRadera