Rund och sund

..är det nu bestämt att jag ska förbli/bli. Jag trodde att jag skulle starta den allra enklaste viktminskningsmetoden i onsdags, dvs sluta med mina kortisontabletter som jag har ätit i fyra månader. Men min nya reumatolog ville annorlunda och la fram argument som jag inte kunde säga emot. För en gångs skull blev jag helt mållös hos en läkare. Av olika anledningar är det endast kortison jag får ta mot sjukdomen.
Därför förblir jag rund, men måste också bli sund för att förhindra alla negativa effekter av medicinen. Jag är nog halvsund i vanliga fall. Maten är minsta problemet, men när det gäller konditionen fattas en del. En timme motion om dagen föreslog läkaren. Det räcker alltså inte med vattengympan och korta promenader. Nu ska jag leta efter nya skonsamma motionsformer. Det känns ganska inspirerande och hoppfullt!

Tygriket

Västergötland och tygriket är ett försummat kapitel tyvärr. De få gånger vi har varit där har vi alltid haft långt att resa samma dag och tiden har inte räckt till. I år förstod jag inte ens att jag var i tygriket förrän Anders berättade att vi just åkt FÖRBI Kinna. Lyckligtvis kom vi även förbi Ekelunds väverier i Horred. Anders insåg att ett stopp där var nödvändigt för att rädda äktenskapet. Ett trevligt ställe med ett bra café för mindre intresserade män.
Det blev två löpare inköpta, en med krokus och en med citroner på. Dessutom en handduk och en disktrasa. Priserna är mycket lägre än i affärerna, men snål som jag är köpte jag endast andrasortering. På ena löparen var felet bara att några trådar på baksidan inte var fästa...enkelt att åtgärda. På de andra sakerna får man leta efter felen och vem gör det?
Däremot ljuger bilden lite, det finns inga linjer runt krokusarna i verkligheten.

Wismar

När vi lämnade Danmark för Förbundsrepubliken hade vi tänkt åka mot Holland som bara ligger 40 mil från Danmark eller Moseldalen. Men väderprognosen var usel överallt norr om Alperna. Vi valde östra Tyskland istället. Inte mycket bättre väder där men närmare hem.
Wismar visade sig vara en gammal hansastad som ingår i UNESCO:s världsarv. Den medeltida stadskärnan är vacker och väl bevarad. Staden har en intressant historia och tillhörde Sverige i 150 år. Vi såg en utställning som visade stadens öden bl a under de två världskrigen och under DDR:s tid. Skrämmande..på mittbilden syns det kvarvarande tornet på Mariakyrkan som bombades av de allierade efter Hitlers död strax innan kapitulationen.

Vi blev mycket vänligt bemötta överallt, men nästan inga ville/kunde prata engelska. Förmodligen är det bara de unga som har fått läsa engelska i skolan. Jag som har svurit på att aldrig prata tyska hade inget val. Jag struntade i plural, ackusativ och dativ och det gick hyfsat ändå.
Något som väckte stor uppmärksamhet var vår bils extralysen. Det pekades och tittades. Jag lyckades förklara på haltande tyska att de finns för att upptäcka älgar på vägarna. Sehr exotisch!! tyckte tyskarna. Älgar blandat med bilar på vägarna!!
Vi återkommer gärna till den här delen av Tyskland. Det var riktigt billigt att bo och äta. Längs kusten finns fina lite gammaldags badorter med fantastiska stränder. Vi hade tänkt resa en sväng till Polen, men efter att jag blev utslagen av hög feber drog vi oss norrut till ett varmt Halland istället.

Tönder

...heter en liten mysig gammal stad belägen några kilometer från den tyska gränsen på Jylland. Vi tycker mycket om den delen av Danmark med det helt flacka marsklandskapet. Utsikten är oändlig känns det som, havet är nära och man känner sig så lugn när man är där.
Tönder var dock en ny upplevelse för oss som alltid bott i Ribe när vi varit i Sönderjylland. Staden är känd som centrum för dansk knyppling. Under flera århundraden försörjde sig många genom knyppling. Ett museum för knyppling finns också. Dörrarna på de gamla husen i staden är mycket utsmyckade. Tanken var att dörrarna skulle ha ett spetsliknande mönster och som synes blev det lyckat.
Gränsen mellan Tyskland och Danmark har varierat mycket genom åren. Tyskarna förstår danska och danskarna talar flytande tyska. När man gör utflykter i området vet man inte alltid vilket land man är i. Jag köpte stikkelsebärsmarmelad (bra namn för krusbär!) vid huset på bilden. Då var jag i Danmark, men Tyskland låg bara några meter bort.

Skördetid

Nu är det dags att skörda en del av kryddorna. Jag tycker de är så fina där de växer, men av erfarenhet vet jag att man inte ska vänta för länge med att torka dem. Idag hade jag planerat att ta rätt på en del av all oregano som växer nästan överallt på tomten. Men då kom en skur och vips så försvinner för mycket av doften och smaken.

Oreganon heter egentligen kungsmynta, men är nära släkting till oreganon som växer vild i södra Europa. Att odla kryddor är ett av mina intressen, men på senare år odlar jag bara det som går åt hemma hos oss, dvs rosmarin, basilika, citrontimjan, vanlig timjan och några sorters mynta. Lavendel räknas kanske inte som krydda, men några lavendelblommor blir otroligt goda som smaksättning i en kladdchokladkaka. Det blir pepparmynta också, men precis som med lavendel gäller små doser. Vem vill äta kladdkakor som smakar minttandkräm eller lavendeltvål?

Man kan även torka oreganon för de vackra blommornas skull eller använda dem som snittblommor.

88 år

...skiljer det mellan de två släktingarna på bilden. Mamma är äldst i sin släkt och på bilden håller hon sin systers dotterdotterdotter Sophie. Den lilla flickan föddes bara några dagar efter sin mormorsmor Astrids död. En fin bild tagen av min bror.
Så lång tid 88 år är, så mycket som har hänt...

Högsommar

Vilket varmt och fint väder vi har haft den här sommaren! Åtminstone i juli och stora delar av juni. Inte ens en väderkverulant som jag är, kan klaga i år.
Det blommar fint i trädgården trots att det inte blivit något gödslat i våras. Våra rabatter har två omgångar blomning, först vallmo i alla färger och tidiga aklejor. Nu blommar kungsmyntan (oregano) i ljuslila, lavendeln, vitpyttan, franska kungsljusen i vitt och här och var några aklejor. De gula aklejorna är en fin kontrast till de andra färgerna.

Idag är det extra skönt att sitta i värmen och glädjas åt blommorna. Jag har kommit hem efter ett dygn på lasarettet för en undersökning och observation efteråt. Under min vakna natt där kom många tankar på dementa och varför resurser inte finns att ta hand om dem bl a när de är på sjukhus och inte känner igen sig. Personalen är snäll och omtänksam, men de är för få. På nätterna vänder sig de dementa till medpatienterna med sin oro. Det gör ju inte så mycket när man bara är där en natt för observation, men annars? Vart tredje år talar politiker, oavsett parti, så mycket om de äldres situation och om behovet av förbättringar. Mellan valen är det tyst. Vi har råd med mycket i vårt land, men vi tycks inte ha råd med bra vård vid demenssjukdom.

Strånäset II

Här kommer på begäran fler bilder från Strånäset. Tyvärr minns jag inte namnen på de som har gjort de fina kviltarna. Den andra bilden uppifrån är tagen lite från sidan för att visa att hjärtana mm är lite stoppade och skjuter ut lite. En fin effekt, tycker jag. Runt samma kvilt är det broderat I love you, je t'aime och förmodligen också samma på flera språk.

Strånäset

Idag har Anna-Lisa och jag varit på Strånäset och Ragundagruppens fantastiska lapptäcksutställning. Liksom tidigare år var det stora huset fullt av vackra alster och man inser att dessa utställare måste ägna all fritid åt detta intresse - hur hinner de annars sy allt vackert?
Man blir så inspirerad av alla kviltar i olika färger och mönster! Dessutom har gruppmedlemmarna bakat massor med olika sorters kakor och tunnbröd. Det blev en fikapaus på verandan med bl a Britt-Inger.
Jag köpte den fina väskan på bilden av Ing-Marie. Visserligen kan jag sy själv, men jag skulle ju aldrig hitta tyget med kvinnan på...och det måste jag bara ha!
Den röda kudde med ett broderi och "kaffeväskan" är några av favoriterna på utställningen.

En tårta till

Eftersom jag inte är särskilt kreativ med målning eller sömnad just nu får det bli en bild på Davids födelsedagstårta som jag har fixat. En glasstårta helt fri från gluten, mjölkprodukter och diverse annat allergiframkallande. Vår familj är lite konstig när det gäller allergier och matvanor. Jag är den enda ickeallergikern och jag krånglar till det genom att inte äta kött.
Till tårta finns det massor med bra sojaprodukter som inte är hälften så feta som grädde och liknande. Man kan alltså med gott samvete ta en bit till! Det här är för övrigt en av de godaste tårtor jag har ätit.
Nog om tårtor nu...just nu har jag fullt upp med att bevaka vårt hus. I vår lilla lugna by har det varit inbrott hos en granne. Så fruktansvärt trist!

Leilas galette

Nu är det snart dags för två födelsedagar i familjen. Anders fyller år på måndag och David dagen efter. Vi påbörjade firandet av Anders idag med den här galetten. Han jobbar nästan dygnet runt de närmaste dagarna så det gällde att passa på några dagar i förväg. Häromdagen såg jag Leila Lindholms bakprogram från la France för första gången och då bakade hon en liknande galette. Jag gjorde om receptet så att det blev mjölk- och glutenfritt. Supergott och med mandelkräm på botten. Receptet finns på recept.nu om någon vill testa.

Galetter och en rätt hög dos med kortisontabletter kan ju bara sluta på ett sätt för mig... På sommaren är det svårare att leva sunt, man reser bort, umgås mer och blir bjuden på mycket gott. Nu funderar jag på mjuka motionsformer, om det finns något oprövat för mig kanske? Easyline skulle jag vilja pröva på. Jag älskar att simma och det är väl bara latmasken i mig som gör att det sällan blir av. Gåband hemma, men då kan jag lika gärna gå ut här. Fast då riskerar man att träffa någon trevlig kompis som bjuder på kaffe med något gott till, hjälp...

Hemma

Nu har jag varit hemma i några dagar och det är skönt! SJ bjöd på lite överraskningar under hemresan. Jag har aldrig tidigare suttit i ett tåg som saknade både lok, konduktörer och lokförare. På järnvägsstationen i Sala där vi stod stilla fanns heller ingen personal och ingen information under en och en halv timme. De utländska tågresenärerna trodde inte att det var sant...var inte Sverige ett civiliserat land?

Anders och jag besökte Jamtli igår. Jamtli är ett slags Skansen, men har även ett museum inomhus och konstutställningar där. Ett besök på Jamtli i solsken är ett måste för att det ska vara en riktig sommar. Vi strövade runt, lyssnade på en norsk blåsorkester med dansande barn, åt en smarrig äppelkaka och hade det riktigt skönt.

Klar överdel

Det här blivande överkastet sydde jag nästan färdigt förra sommaren. Sedan kom sjukdom emellan några månader och därefter glömde jag bort det. Nu har jag lånat hem en Janome Horizon över helgen och har sytt klart de sista fyra sömmarna.
Egentligen skulle det bli en löpare från början. Men färgerna var så fula tillsammans att jag insåg att något måste göras. Ljusa tyger och det gulgröna tyget inköptes så att det blev kontraster och lite liv. Jag bestämde mig för att sy tills tygerna tog slut och är glad för att det räckte till ett överkast till gästsängen.
Det blir fleece på baksidan, men det får vänta. Om några dagar tar jag tåget söderut igen.
När jag kommer hem hoppas jag att jag snabbt kan bestämma mig för vilken symaskin jag vill ha. Fast det vet jag ju redan...

Färdigt projekt!

Visa alla

Nu är min del av Östersundsgruppens projekt klart. Jag är mycket nöjd med färgvalet och mönstren, som passar bra in i vårt kök. Mindre nöjd är jag med att kanterna ser ojämna ut, men kvilten bubblar sig alltid lite där. Kanske hänger den ut sig så småningom.
Jag har även sytt nya köksgardiner så det är lite make-overkänsla i köket. Förhoppningsvis blir tapeterna snart utbytta också.

En vacker gård och ett kalas

har jag besökt, närmare bestämt i Noratrakten. Kusin Ulrika fyllde jämnt och bjöd in hela släkten till sin gård. Sönerna och jag reste ner utan Anders, som jobbade. Det var första gången som alla tremänningarna (egentligen heter det sysslingar, tycker jag) träffades. Det blev en mycket trevlig och rolig dag. Vädret var soligt och skönt.
Gården är från 1790-talet och väldigt mycket av det ursprungliga är kvar. Trappan bland annat. Den lutade åt alla håll samtidigt och jag fick en släng av sjösjuka innan jag lyckades ta mig ner från övervåningen. Det var en härlig upplevelse att se ett så fint bevarat gammalt hus. Genom åren har det varit mycket fint folk på besök där, jag och Carl von Linné t ex.
Som alltid var det roligt att träffas, god mat och en hel del barndomsminnen. En härlig dag trots att den också innehöll ett vemodigt avsked.
Vi hann även med en liten utflykt till mammas barndomshem, som vi såg på håll. På bilden står mamma och sönerna vid bron över till ön där hon växte upp. Morfars marker, där han slet för att försörja sin stora familj, är idag golfbana. Det känns konstigt.