En vårresa

`



gjorde Anders och jag den här veckan. Vi reste ner till svärfar Sam i Nynäshamn, Ostkustens pärla.
Vi firade hans födelsedag, 85 år, lite i förväg. Han fick bl a ett glasfat som jag har gjort själv.

Sedan reste vi till Jönköping där vi hämtade Erik, som ska vara hemma här nu i två månader. Vi hann även med ett besök hos Carina i Gränna. Hon är en blogg- och facebookvän som jag träffade på riktigt utanför cybervärlden nu. Gränna är en vacker stad som ligger tjusigt belägen och Carina bor dessutom väldigt fint. Det var kul att träffas och förhoppningsvis blir det fler tillfällen!

På bilderna är svärfar Sam, Anders bonussyster Mia och hennes Kalle. Vi träffade Kalle för första gången och tycker att han är mycket trevlig. En bild är från svärfars lägenhet och visst bor han fint med havsutsikten?

Jag vill inte

ha reumatism. Idag är jag så less på sjukdomen och har i natt i drömmen krävt att läkarna skonar mig och tar bort den. Jag vill inte, jag orkar inte, jag har redan andra sjukdomar som krånglar till livet. Jag är rädd för framtiden. Finns det ingen annan som vill ha min sjukdom? Nej, naturligtvis inte, det kan jag förstå.

Jag vet att min rörelseförmåga oftast är normal om jag inte promenerar alltför långt. Men ibland är en kilometer för långt. Kanske borde jag inte klaga...Nu äter jag cortison varje dag och det gör mindre ont. Men istället kommer magkatarr som biverkan. Någon värkmedicin får jag inte ta, eftersom en tidigare medicin ställt till början på en skada och värkmedicinen kan förvärra detta. Losec får jag inte heller äta av samma skäl. Hur man än gör med mediciner har jag alltid rejält ont någonstans...dessutom går läkarna efter provsvar för att se om jag har ont och inte efter min upplevelse av smärta. Nu har jag äntligen fått en patientansvarig läkare efter mer än fyra år. Man borde kanske vara tacksam, men jag passar utomordentligt dåligt som tacksam patient. En gammal sjuksköterska vill ju lägga sig i och själv ha koll på allt.

Det är tur att jag har min familj och mina intressen. Nu när jag har gnällt av mig känns det genast lite bättre. Nu ska jag sy mer på Ösd-gruppens projekt. Det kommer att bli så fint! Någon bild blir det inte förrän efter Mors Dag, då det är första gången vi får se varandras arbeten.
Ha en bra vårdag!

Symaskins-LAN

Även damer i sina bästa år kan ägna sig åt LAN. Igår hade vi symaskins-LAN här hemma i mitt kök i Pilis. I ärlighetens namn vet jag inte hur mycket som blev sytt, men roligt hade vi! Vädret var fint och soligt, så det blev fika och lunch på min fina veranda. Ja, verandan är långtifrån fin, men den ligger vackert och ostört i en skogsbacke liksom hela huset.
Tyvärr glömde jag att ta några bilder på kviltarna Ammi, Anna-Lisa och Anna-Lena, men istället blir det en bild av min lilla tovade väska. Först tänkte jag sy ett kviltat lock till den, men när jag testade det försvann "tovningskänslan" och bara locket syntes. Istället dekorerade jag den med vackra knappar jag fick i födelsedagspresent av vår generösa kviltvän Lousie D. Jag fick också fina kvilttyger av henne då. För en vecka sedan gav hon bort även bort tovmaterial, mönster och ytterligare tyger mm till mig och andra. Tack än en gång Louise!

Kvinnorna som slutade banta...

...handlar inte om mig utan om Lotta Byqvist och Anna Langer (sonhustru till Pekka Langer). De har skrivit en bok som handlar om hur de gör för att leva sunt nu när de kommit till den höga åldern på 45 år.
Båda kvinnorna har bantat med alla möjliga metoder. Nu lever de sunt och har roligt istället och försöker acceptera några extrakilon. De oroar sig ändå lite för rynkor och klimakteriet och ger en mängd råd om hur man ska leva hälsosamt, utan att det går till överdrift.
Råden i boken är vettiga. Bra mat, lämplig motion, behovet av god sömn och mycket annat tas upp. Det är befriande att läsa råd som inte är GI-råd, fettdoktorsråd, lågkaloriråd eller något annat på modet. De skriver bl a om att det är bra att väga några kilon för mycket i klimakteriet eftersom man då har lite mer östrogen lagrat i fettväven. Det rådet stämmer bra enligt min egen erfarenhet.
Den enda invändningen jag har är att författarna beskriver sina liv som om det gällde alla kvinnor i medelåldern. När barnen växte upp hade de utöver den vanliga bostaden sommarställe i skärgården, reste på fjällsemester varje år och självklart fanns också minst en utlandsresa med varje år. Nu när barnen blivit stora är ju ekonomin äntligen bättre och man kan nu äta ute flera gånger i veckan!
Nu ska man ju inte vara missunnsam, men när de skriver om framtiden och arbetsgivarnas sätt att verkligen engagera sig i personalens hälsa blir det för mycket för mig. I vården blir ju delade arbetspass vanligt igen och personalen är färre än någonsin.
Men annars är boken lättläst och inspirerande! Det är bara att bocka av vilka råd man vill och kan följa!

En liten bok

Igår läste jag en ganska liten bok på bara drygt tvåhundra sidor. Den heter Vintervålnader och är skriven av Kate Mosse. Så här skriver tidningen Daily Express om den på baksidan:
"En uppslukande berättelse om att förlora och minnas, i efterdyningarna av första världskriget...Mosse är en mästare på att förflytta läsaren till en annan tid och en annan värld..."

Boken handlar om sorg och saknad, om hopp och förtvivlan, om södra Frankrike på 20-talet... tror man. Dröm och verklighet vävs samman och plötsligt vet inte läsaren vad som är verklighet. Men det har ingen betydelse, boken är en liten pärla och slutet en överraskning.
Det finns fina illustrationer i boken, gjorda av Brian Gallagher.

Västerås

Att vara i Västerås några dagar som jag har varit i påsk innebär en riktig nostalgitripp. Överallt i stan finns minnen och nästan i varje gathörn kan jag se min pappa framför mig och hur han kom cyklandes.
Helst skulle jag vilja att staden var kvar som när jag lämnade den 1978. Inga rivningar och nybyggen! Människorna borde också se ut som då så att jag kan känna igen dem. Nu gör jag det inte och kanske har de flyttat från stan, vem vet.
Här är några bilder från det Västerås där tiden har stått still. Överst en bild från Kyrkbacken. I det grå huset alldeles till höger jobbade min mamma ibland. Det rosa huset innehåller mitt gymnasiums förhatliga gymnastiksal och det gula huset längst ner var gymnasiets byggnad för moderna språk. Jag glömmer aldrig de roliga franskalektionerna för Monsieur Ytterberg, den bäste läraren jag någonsin haft.
Mellanbilden är en vy från Mälaren med Stadshustornet, Domkyrkotornet och tornet på det som en gång var ASEAs huvudkontor.
Sista bilden visar den gamla bebyggelsen kring Svartån.

GLAD PÅSK

önskar jag er som kikar in här och alla andra också. Familjen Ledin firar i år på tre olika ställen. Erik är kvar i Jönköping och jag firar med mor och bror i Västerås. Övriga är kvar i Jämtland. Nu återstår bara lite packning och sömn innan jag åker imorgon bitti. Västeråsdialekten har enligt Anders smugit sig på sista dagarna så nu är jag laddad inför besök i hemstaden! Längtar så efter vårblommorna och grönskan "hemma"!

Vasadöttrarna

Gustav Vasas döttrar, vem har hört talas om dem? Inte jag i alla fall. Förra året skrev Karin Tegenborg Falkdalen en intressant och fängslande bok om de fem systrarna till kungarna Erik, Johan och Karl. Författaren är bl a arkivchef för Föreningsarkivet här i Jämtland.

Jag blir förvånad över hur mycket man vet om döttrarna och deras vuxna liv i andra länder. Redan som barn sågs de som handelsvaror för att skapa framtida politiska allianser. Samtidigt verkar fadern ha varit rätt mån om dem och att äktenskapen skulle bli bra på andra sätt. Men det blev i praktiken bröderna som slutförde förhandlingarna om äktenskap, eftersom Gustav Vasa inte fanns kvar så många år i döttrarnas liv.
Det verkar ha varit mycket mod och ruter i dem. De strider mot diverse släktingar på både egna och den ingifta sidan. De lägger sig i maktkampen mellan bröderna i Sverige. En av dem, Cecilia, konverterar till katolicismen.

Boken heter just Vasadöttrarna.
Erik XIV är för övrigt begravd i Västerås Domkyrka, om någon mot förmodan undrar.

Längtar...

till våren och sommaren nu! Idag blev det lite tovning och här är resultatet. Tanken är att det ska se ut som den rosa vallmon som vi har i trädgården. Tyvärr är bilden lite suddig...vet inte hur jag ska ta bra bilder på nära håll.
Tovningen ska så klart skäras rak imorgon när den har torkat. Kanske blir den en kudde i soffan.

Fritt broderi

Här kommer några bilder från Emma Jönssons sevärda utställning i Järpen. Jag skrev om den i förra inlägget. Tyvärr minns jag inte längre namnen på två av tavlorna, men den mittersta heter "Min mamma är en ängel i himlen"
Klicka gärna på bilderna så blir de större.

Åre och en utställning i Järpen

Igår hamnade jag hastigt och lustigt utan större planering i Åre. Där borde man ju åka skidor, men det har jag aldrig gjort. Däremot har jag plockat kantareller i närheten och gått naken nerför något av fjällen en het sommardag för omkring 47 år sedan.

Erik ville träffa en kompis som semestrar i Åre den här veckan. Jag ville se Emma Jönssons utställning Fritt broderi i Järpen. Så det blev ett snabbt beslut om resa när Anders kom hem från förmiddagspasset. På Bahnhof Café åt jag mitt livs godaste varma macka. Chèvreost, valnötter och ruccola...därefter lite shopping. Jag letade rätt på en ateljéväns sons sambos garnaffär...vilken härlig affär! Kaki heter den och finns på nätet, kaki.se. Underbara garner, kläder mm!
Vi hann även med ett besök på Åre hemslöjd. Så många fina saker, mycket tovat bl a. Erik köpte en mössa, och själv tittade jag mest.

I Järpen såg vi en riktigt fin utställning av textilkonstnären Emma Jönsson. Den pågår till och med den här söndag. Rekommenderas alla som tycker om att skapa i tyg! En blandning av fritt broderi, lite applikationer, spetsar och med mycket tanke och fantasi bakom. Bilder kommer i nästa blogginlägg!

Måste ha!

Igår gick jag en sväng in på Cervera i stan. De hade rea på en del porslin och även om man inte behöver något är det roligt att kika lite. Direkt när jag kom in fick jag syn på den här vackra lampan. Jag trodde att den tillhörde butiksinredningen och först efter en stund såg jag prislappen och kunde konstatera att den var för dyr - åtminstone i makens tycke.
Vi är ju två som bestämmer här hemma och det är viktigt att vi båda blir nöjda med ev inköp. Nu är jag långtifrån säker på att Anders delar min åsikt om att bådas åsikter väger lika tungt. Därför blev jag extra glad när han också ville ha lampan. Den visade sig vara nedsatt 40% också. Ibland har man tur!
Nu är hela vardagsrummet inrett i grönt, vitt och ljusbeige. En färgklick behövs i form av blockhusrutor. Remsorna är färdigskurna, men symaskinen på reparationsresa. Hoppas, hoppas att det ordnar sig nu.

Ett husbygge

Mitt livs första och kanske sista? husbygge ser ni här. Jag har gått en kortkurs i keramik för nybörjare i Tavnäs. Jag var full av idéer när jag började och trodde att ett hus skulle vara enkelt och lagom att börja med. Det var inte så enkelt...Mitt hus blev rätt charmigt även med en glasyrdroppe, tycker åtminstone jag, men visst syns det att det är ett nybörjarverk. Det skulle vara rakt tak och en rak dörr, men jag tycker att det ser lite japanskt-kinesiskt ut. Nu menar jag inte att skämta om jordbävningar och annat elände, utan bara att taken där har lite svängda former.
Det är mycket roligt med keramik, men jag tror inte att det blir fler kurser för min del. Jag har ordnat med belysning så huset blir en lampa på kvällarna. Den vackra keramikkannan är från Nordic Kiwi och vinhållaren målade jag för många år sedan.

Inspiration!

Det har varit si och så med inspirationen ganska länge nu. Men när solen skiner längre på dagarna och skidtävlingarna på tv snart tar slut kommer den tillbaka. Framförallt blev jag inspirerad efter ett besök hemma hos Louise SS igår. Louise är en kviltkompis som bor i ett mycket charmigt och trivsamt hus. Många vackra lapptäcken, gamla möbler, loppisfynd och mycket annat fint som imponerade på mig.
Efter det besöket åkte jag hem med ambitionen att ändra allt hemma! Det går naturligtvis inte, framförallt för att jag tycker rätt bra om våra möbler och prylar. Anders vill knappast ändra allt, förmodligen inte något. Men lite mer trivsamt ska det bli. Allmogeboden i Brunflo ska snart besökas. Där finns många fina fynd. Lättast och billigast är förstås att sy fler lapptäcken. Tygerna finns ju redan i mängd i syrummet. I friggeboden har jag hittat två fina korgar som jag fyllt med ull och garner. En liten början...
Ullen ska tovas och garnerna stickas. Jag köper alltid först och undrar sedan vad jag ska ha allting till...känns säkert igen av någon?

VM

Nu har det varit time-out i bloggen sista veckorna. Det har inte blivit något skapande som jag kan visa här. Orsakerna är värk nästan överallt och VM.
VM i längdskidåkning har det ju varit. Endast en tävling återstår, men nu har även VM i skidskytte börjat. Eftersom jag har möjlighet att se allt sitter jag i soffan varje dag och är just en sportfåne. Ibland går det ju inte så bra för Sverige, men inte ens då kan jag slita mig från soffan. Alltid finns det någon annan att heja på från något annat land, någon det är synd om av ena eller andra anledningen, någon som behöver mitt hejande.
Jag har ett eget VM att ägna mig åt också. ViktMinskning i grupp. Jag är sämst av alla i gruppen trots att jag väger all mat och är noga med vad jag äter. Ibland får jag till och med böta. Det känns ungefär som om man var tillbaka i skolgymnastiken. Då var jag också sämst, vilket både lärare och klasskamrater noga framhöll. Nu som då tröstar jag mig med att jag förhoppningsvis är riktigt bra på något annat.
Resultatet på vågen pekar i alla fall sakta nedåt och en del nygamla kläder har blivit lagom igen. Alltid något att glädjas åt :-)! Och det är en rolig och trevlig viktminskningsgrupp, trots böter!