Julklappar

Nu brådskar det! Imorgon är det dags för traditionell julavslutning i kviltföreningens lokalgrupp. Vi brukar vara från femton stycken och uppåt som träffas för julgröt, fika och det allra viktigaste - julklappsutdelningen. Inte alls så enkelt som man kan tro, man måste få sexor på två tärningar samtidigt för att överhuvudtaget få ett paket. Därefter kan man få fler paket beroende på om man slår fler dubbla sexor. Lyckas man får man ta paket från andra och om de i sin tur lyckas med tärningarna tar de paket från någon annan. Allt sker på viss tid och det är enormt stressigt och spännande, men ingen har fått hjärtinfarkt av det än i alla fall.
Nu återstår att fixa tre julklappar i kväll. Mina tankar, och även jag själv, har mest varit i Västerås i höst pga mammas sjukdom. Jag har glömt att handla något till imorgon. Men jag har ett helt rum med många fina kviltrelaterade saker så det ordnar sig.

Monets näckrosor

eller snarare några av dem finns att beskåda på Moderna Muséet i Sthlm just nu. Det är en samlingsutställning med Monet, Turner och Twombly, världsberömda alla tre även om jag inte kände till den sistnämnde. Utställningen är mycket sevärd. Turners stadsbilder och landskap är fantastiska.
Monets näckrosortavlor såg jag för många år sedan på Musée Marmottan i Paris. En rund lokal med rund soffa i mitten och överallt på väggarna fanns näckrosor. Jag var nedstämd när jag kom dit eftersom jag just upptäckt att jag blivit förälskad. Det borde man ju vara glad över, men den 198 cm långa kärleken hade samma morgon stigit på tåget till Rivieran. Så var det med det...Monets näckrosor var en vacker tröst den dagen.
Se utställningen om ni kan! Men de allra vackraste näckrostavlorna blev kvar i Paris...

Vacker himmel

Det är inte bara tyger som är vackra utan även solnedgångar. Så här såg det ut i Pilis för en halvtimme sedan.

Nya tyger

De här tygerna med ett undantag, köpte jag i affären Stickade sömmar i Västerås. Det rosa tyget är köpt hos Marianne och passade så bra ihop med de övriga. Tanken just nu är att det ska bli en väska till sommaren av dem, men kanske får jag andra idéer under vintern. Vackra är de i alla fall vad de än blir...speciellt tyget längst till höger.

Ny inspiration

Utan att jag riktigt förstått det har det varit höst i två månader redan. Så här ser det ut hos oss på hösten.
Inspirationen har börjat infinna sig igen. Jag hittade en mysig liten kvilt- och garnaffär i Västerås och naturligtvis blev det några tyger och garner inköpta. Västerås har fyra second-handbutiker bara i centrum så det blev några fynd där också.
Väl hemma i Jämtland hittade jag det här örngottet i landskapssöm på Antik och Begagnat. Visst är det fint? Jag ska ta bort de slitna kanterna och ersätta med lapptäckstyg runtom.

Litet blogguppehåll

Det blir nog ganska lite skrivet här ett tag framöver. Jag har varit i Västerås i nio dagar pga att min mamma blev svårt sjuk. Hon är kvar på lasarettet och jag åker nog ganska snart ner igen.
Just nu är det lite svårt med blogginspirationen. Men jag återkommer så småningom.
På återseende!

Höst

När Samuel har namnsdag är det höst. Svärfar heter Samuel och David har det som tredje namn. Det är också dags att göra den allra godaste saften med myntor, citronmelliss, citrusfrukter och vinbärsblad. Kokande vatten hälls över allt detta och sedan ska saften stå i kylskåp fyra dagar. Doften är himmelsk när man öppnar kylskåpsdörren! Jag dricker nästan aldrig saft, men just den här är så god, speciellt blandad med lite vitt vin.

I morgon är det stor syträff som jag längtar till. Vi ska använda spetsar, broderier och virkade dukar.
Jag har redan valt röd och vit färgskala på tygerna. Det känns som om jag fortfarande är kvar i Danmark, där inte bara flaggan är rödvit utan även en hel del annat. Färger blandas ofta på ett annat sätt där, rött, orange, rosa, vinrött och lila tillsammans både i blomsterrabatter och i heminredning.

Rund och sund

..är det nu bestämt att jag ska förbli/bli. Jag trodde att jag skulle starta den allra enklaste viktminskningsmetoden i onsdags, dvs sluta med mina kortisontabletter som jag har ätit i fyra månader. Men min nya reumatolog ville annorlunda och la fram argument som jag inte kunde säga emot. För en gångs skull blev jag helt mållös hos en läkare. Av olika anledningar är det endast kortison jag får ta mot sjukdomen.
Därför förblir jag rund, men måste också bli sund för att förhindra alla negativa effekter av medicinen. Jag är nog halvsund i vanliga fall. Maten är minsta problemet, men när det gäller konditionen fattas en del. En timme motion om dagen föreslog läkaren. Det räcker alltså inte med vattengympan och korta promenader. Nu ska jag leta efter nya skonsamma motionsformer. Det känns ganska inspirerande och hoppfullt!

Tygriket

Västergötland och tygriket är ett försummat kapitel tyvärr. De få gånger vi har varit där har vi alltid haft långt att resa samma dag och tiden har inte räckt till. I år förstod jag inte ens att jag var i tygriket förrän Anders berättade att vi just åkt FÖRBI Kinna. Lyckligtvis kom vi även förbi Ekelunds väverier i Horred. Anders insåg att ett stopp där var nödvändigt för att rädda äktenskapet. Ett trevligt ställe med ett bra café för mindre intresserade män.
Det blev två löpare inköpta, en med krokus och en med citroner på. Dessutom en handduk och en disktrasa. Priserna är mycket lägre än i affärerna, men snål som jag är köpte jag endast andrasortering. På ena löparen var felet bara att några trådar på baksidan inte var fästa...enkelt att åtgärda. På de andra sakerna får man leta efter felen och vem gör det?
Däremot ljuger bilden lite, det finns inga linjer runt krokusarna i verkligheten.

Wismar

När vi lämnade Danmark för Förbundsrepubliken hade vi tänkt åka mot Holland som bara ligger 40 mil från Danmark eller Moseldalen. Men väderprognosen var usel överallt norr om Alperna. Vi valde östra Tyskland istället. Inte mycket bättre väder där men närmare hem.
Wismar visade sig vara en gammal hansastad som ingår i UNESCO:s världsarv. Den medeltida stadskärnan är vacker och väl bevarad. Staden har en intressant historia och tillhörde Sverige i 150 år. Vi såg en utställning som visade stadens öden bl a under de två världskrigen och under DDR:s tid. Skrämmande..på mittbilden syns det kvarvarande tornet på Mariakyrkan som bombades av de allierade efter Hitlers död strax innan kapitulationen.

Vi blev mycket vänligt bemötta överallt, men nästan inga ville/kunde prata engelska. Förmodligen är det bara de unga som har fått läsa engelska i skolan. Jag som har svurit på att aldrig prata tyska hade inget val. Jag struntade i plural, ackusativ och dativ och det gick hyfsat ändå.
Något som väckte stor uppmärksamhet var vår bils extralysen. Det pekades och tittades. Jag lyckades förklara på haltande tyska att de finns för att upptäcka älgar på vägarna. Sehr exotisch!! tyckte tyskarna. Älgar blandat med bilar på vägarna!!
Vi återkommer gärna till den här delen av Tyskland. Det var riktigt billigt att bo och äta. Längs kusten finns fina lite gammaldags badorter med fantastiska stränder. Vi hade tänkt resa en sväng till Polen, men efter att jag blev utslagen av hög feber drog vi oss norrut till ett varmt Halland istället.

Tönder

...heter en liten mysig gammal stad belägen några kilometer från den tyska gränsen på Jylland. Vi tycker mycket om den delen av Danmark med det helt flacka marsklandskapet. Utsikten är oändlig känns det som, havet är nära och man känner sig så lugn när man är där.
Tönder var dock en ny upplevelse för oss som alltid bott i Ribe när vi varit i Sönderjylland. Staden är känd som centrum för dansk knyppling. Under flera århundraden försörjde sig många genom knyppling. Ett museum för knyppling finns också. Dörrarna på de gamla husen i staden är mycket utsmyckade. Tanken var att dörrarna skulle ha ett spetsliknande mönster och som synes blev det lyckat.
Gränsen mellan Tyskland och Danmark har varierat mycket genom åren. Tyskarna förstår danska och danskarna talar flytande tyska. När man gör utflykter i området vet man inte alltid vilket land man är i. Jag köpte stikkelsebärsmarmelad (bra namn för krusbär!) vid huset på bilden. Då var jag i Danmark, men Tyskland låg bara några meter bort.

Skördetid

Nu är det dags att skörda en del av kryddorna. Jag tycker de är så fina där de växer, men av erfarenhet vet jag att man inte ska vänta för länge med att torka dem. Idag hade jag planerat att ta rätt på en del av all oregano som växer nästan överallt på tomten. Men då kom en skur och vips så försvinner för mycket av doften och smaken.

Oreganon heter egentligen kungsmynta, men är nära släkting till oreganon som växer vild i södra Europa. Att odla kryddor är ett av mina intressen, men på senare år odlar jag bara det som går åt hemma hos oss, dvs rosmarin, basilika, citrontimjan, vanlig timjan och några sorters mynta. Lavendel räknas kanske inte som krydda, men några lavendelblommor blir otroligt goda som smaksättning i en kladdchokladkaka. Det blir pepparmynta också, men precis som med lavendel gäller små doser. Vem vill äta kladdkakor som smakar minttandkräm eller lavendeltvål?

Man kan även torka oreganon för de vackra blommornas skull eller använda dem som snittblommor.

88 år

...skiljer det mellan de två släktingarna på bilden. Mamma är äldst i sin släkt och på bilden håller hon sin systers dotterdotterdotter Sophie. Den lilla flickan föddes bara några dagar efter sin mormorsmor Astrids död. En fin bild tagen av min bror.
Så lång tid 88 år är, så mycket som har hänt...

Högsommar

Vilket varmt och fint väder vi har haft den här sommaren! Åtminstone i juli och stora delar av juni. Inte ens en väderkverulant som jag är, kan klaga i år.
Det blommar fint i trädgården trots att det inte blivit något gödslat i våras. Våra rabatter har två omgångar blomning, först vallmo i alla färger och tidiga aklejor. Nu blommar kungsmyntan (oregano) i ljuslila, lavendeln, vitpyttan, franska kungsljusen i vitt och här och var några aklejor. De gula aklejorna är en fin kontrast till de andra färgerna.

Idag är det extra skönt att sitta i värmen och glädjas åt blommorna. Jag har kommit hem efter ett dygn på lasarettet för en undersökning och observation efteråt. Under min vakna natt där kom många tankar på dementa och varför resurser inte finns att ta hand om dem bl a när de är på sjukhus och inte känner igen sig. Personalen är snäll och omtänksam, men de är för få. På nätterna vänder sig de dementa till medpatienterna med sin oro. Det gör ju inte så mycket när man bara är där en natt för observation, men annars? Vart tredje år talar politiker, oavsett parti, så mycket om de äldres situation och om behovet av förbättringar. Mellan valen är det tyst. Vi har råd med mycket i vårt land, men vi tycks inte ha råd med bra vård vid demenssjukdom.

Strånäset II

Här kommer på begäran fler bilder från Strånäset. Tyvärr minns jag inte namnen på de som har gjort de fina kviltarna. Den andra bilden uppifrån är tagen lite från sidan för att visa att hjärtana mm är lite stoppade och skjuter ut lite. En fin effekt, tycker jag. Runt samma kvilt är det broderat I love you, je t'aime och förmodligen också samma på flera språk.