Farmors bord

Farmors bord och pappas egenknutna ryamatta har nu hamnat hemma hos mig. Bordet var det finaste jag visste när jag var barn. Vi fick aldrig röra mammas knyppeldyna som stod på bordet, men naturligtvis gjorde jag det ändå. Nu är det lite skavt och ska lämnas in för ommålning så småningom. Mattan var en mycket bra bilbana för leksaksbilar i början av 60-talet. Jag är så glad för både bordet och mattan. De får inte plats i den lilla lägenheten i äldreboendet på Hammarby Stadshage som mamma flyttar till i veckan.
Tråkigt nog minns jag inte min farmor och farfar. Men deras sex barn har förmedlat en mycket positiv bild av dem.

Shopaholic?

Ja, man kan ju undra. Ibland måste man få vara extra snäll mot sig själv och när en garn- och kviltaffär har 70% på allt, så blir det så här. Konstigt att en affär i kanten av Västerås centrum inte bär sig, men när ägaren tackade mig! för att ha varit en av deras trognaste kunder så förstår man ju hur illa det är.
Om någon undrar så finns den härliga gröna och stora fleecepläden på IKEA för endast 99 kr.
I Västerås har jag åkt mellan lasarettet och mammas lägenhet med avbrott för besök i centrum. Staden är ju stor om man jämför med Östersund och jag har en förkärlek för lite större städer. Det finns alltid något nytt att upptäcka, någon rolig affär eller något annorlunda lunchställe. Om man blir less på kommersialismen går man till kvarteret norr om centrum, kikar in i domkyrkan och besöker Erik XIV:s grav. Sveriges äldsta gymnasium ligger också i kvarteret och i dess vackra byggnader från 1600-1700-talet gick jag gymnasiet. Utöver det finns Botaniska trädgården och biblioteket.
Oj, det blev lokalpatriotiskt det här...kan jämtarna vara stolta över sin fina hembygd så får jag vara stolt över "min" stad :-).

Nya tyger

Så var det dags för några impulsköp av tyger som, ja ni vet, kan vara bra att ha. Via Facebook fick jag tips om en rea på en hemsida och då hittade jag tyget med trådrullarna. Det passade perfekt ihop med ett annat tyg, men det visade sig vara slut när jag väl fick hem tygerna. Synd, men jag har fler passande tyger i mina gömmor.
Man kan hitta allt när man köper kvilttyger. Chokladpraliner, provdockor och symaskiner t ex.
Paris karta och franska byggnader som flaggar på nationaldagen är ett annat exempel.
Säkrast är ju alltid att handla i en riktig affär där man är säker på att färgen på tyget är densamma när man kommer hem med det. Ibland skiljer det väl mycket jämfört med fotot på dataskärmen. Goda råd är guld värda och kan bara fås i en kviltbutik.
Glad och pigg av inköpen blir man alltid, oavsett hur man handlar!

Några dagar till...

...är det julpyntat hos oss. Jag tröttnar aldrig på att ha det julfint hemma, förmodligen för att jag är så sen i starten. Än är det några dagar kvar till Knut har namnsdag. Amaryllisarna slog ut först för två dagar sedan.

Gott Nytt År!

I mellandagarna har sönerna och jag varit i Västerås för att hälsa på mamma på hennes korttidsboende. Min äldsta faster fyllde 95 år och självklart ville vi gratulera henne. Vi blev inte så många den här gången, men vi hade så roligt tillsammans. Så många minnen vi delar. Många vackra ord sades också om min pappa, den enda av farmor och farfars ca 65 avkomlingar som inte lever.
Nu är vi hemma i snölandskapet igen och det känns riktigt bra. Fem grader plus i december är inte normalt för mig längre.
Jag vill önska alla ett GOTT NYTT ÅR!

GOD JUL!

En riktigt skön helg önskar jag alla bloggläsare och även alla andra också!
Vi har varit krassliga sista tiden och blogginspirationen har uteblivit. Förhoppningsvis ska jag ta nya tag efter helgerna.
Vi firar jul hemma. Erik har kommit hem från studierna i Singapore och det känns skönt att vara samlade igen efter fem månader.
Mitt stjärnbonad är nu klar ett eller kanske ett par år försenad. Egentligen är den inte riktigt klar ännu men nu är det jul och den ska hänga på köksväggen.
Nu är det bara lite städning kvar och sedan är det jul hos Ledins också!

Nostalgi

Ibland blir man lite nostalgisk. Hemma hos mamma hittade jag min mormors receptpärm. Jag blir så rörd av att se mormors handstil som med årens rätt blev mer och mer darrig. Det är så roligt att gå igenom recepten, känna igen en del och också se hur matvanorna har ändrats. Griljerade grisfötter på julafton kanske? Nej, då låter tant Saras bullar bättre. Henne minns jag med värme.
I mammas egna receptpärmar hittar jag alla recept som vandrat fram och tillbaka mellan fyra systrar och även min faster Mary. Kakor och tårtor i oändlighet och nästan inga viktproblem ändå hos de inblandade.
Bilden handlar om annan sorts nostalgi. Vi bodde i radhus på Myrstuguberget i Vårby i fem år efter att ha bott bara några hundra meter bort i ett höghus tidigare. "Berget" var ett lugnt ställe att bo på i en annars rätt stökig förort. Vi var småbarnsföräldrar och drog barnvagnen upp och nerför de branta backarna. Allt var nära, bad, skog, svamp, tunnelbana, bara 30 minuter till Stockholms centrum. En fin tid att minnas.