Nostalgi

Ibland blir man lite nostalgisk. Hemma hos mamma hittade jag min mormors receptpärm. Jag blir så rörd av att se mormors handstil som med årens rätt blev mer och mer darrig. Det är så roligt att gå igenom recepten, känna igen en del och också se hur matvanorna har ändrats. Griljerade grisfötter på julafton kanske? Nej, då låter tant Saras bullar bättre. Henne minns jag med värme.
I mammas egna receptpärmar hittar jag alla recept som vandrat fram och tillbaka mellan fyra systrar och även min faster Mary. Kakor och tårtor i oändlighet och nästan inga viktproblem ändå hos de inblandade.
Bilden handlar om annan sorts nostalgi. Vi bodde i radhus på Myrstuguberget i Vårby i fem år efter att ha bott bara några hundra meter bort i ett höghus tidigare. "Berget" var ett lugnt ställe att bo på i en annars rätt stökig förort. Vi var småbarnsföräldrar och drog barnvagnen upp och nerför de branta backarna. Allt var nära, bad, skog, svamp, tunnelbana, bara 30 minuter till Stockholms centrum. En fin tid att minnas.

Julklappar

Nu brådskar det! Imorgon är det dags för traditionell julavslutning i kviltföreningens lokalgrupp. Vi brukar vara från femton stycken och uppåt som träffas för julgröt, fika och det allra viktigaste - julklappsutdelningen. Inte alls så enkelt som man kan tro, man måste få sexor på två tärningar samtidigt för att överhuvudtaget få ett paket. Därefter kan man få fler paket beroende på om man slår fler dubbla sexor. Lyckas man får man ta paket från andra och om de i sin tur lyckas med tärningarna tar de paket från någon annan. Allt sker på viss tid och det är enormt stressigt och spännande, men ingen har fått hjärtinfarkt av det än i alla fall.
Nu återstår att fixa tre julklappar i kväll. Mina tankar, och även jag själv, har mest varit i Västerås i höst pga mammas sjukdom. Jag har glömt att handla något till imorgon. Men jag har ett helt rum med många fina kviltrelaterade saker så det ordnar sig.

Monets näckrosor

eller snarare några av dem finns att beskåda på Moderna Muséet i Sthlm just nu. Det är en samlingsutställning med Monet, Turner och Twombly, världsberömda alla tre även om jag inte kände till den sistnämnde. Utställningen är mycket sevärd. Turners stadsbilder och landskap är fantastiska.
Monets näckrosortavlor såg jag för många år sedan på Musée Marmottan i Paris. En rund lokal med rund soffa i mitten och överallt på väggarna fanns näckrosor. Jag var nedstämd när jag kom dit eftersom jag just upptäckt att jag blivit förälskad. Det borde man ju vara glad över, men den 198 cm långa kärleken hade samma morgon stigit på tåget till Rivieran. Så var det med det...Monets näckrosor var en vacker tröst den dagen.
Se utställningen om ni kan! Men de allra vackraste näckrostavlorna blev kvar i Paris...

Vacker himmel

Det är inte bara tyger som är vackra utan även solnedgångar. Så här såg det ut i Pilis för en halvtimme sedan.

Nya tyger

De här tygerna med ett undantag, köpte jag i affären Stickade sömmar i Västerås. Det rosa tyget är köpt hos Marianne och passade så bra ihop med de övriga. Tanken just nu är att det ska bli en väska till sommaren av dem, men kanske får jag andra idéer under vintern. Vackra är de i alla fall vad de än blir...speciellt tyget längst till höger.

Ny inspiration

Utan att jag riktigt förstått det har det varit höst i två månader redan. Så här ser det ut hos oss på hösten.
Inspirationen har börjat infinna sig igen. Jag hittade en mysig liten kvilt- och garnaffär i Västerås och naturligtvis blev det några tyger och garner inköpta. Västerås har fyra second-handbutiker bara i centrum så det blev några fynd där också.
Väl hemma i Jämtland hittade jag det här örngottet i landskapssöm på Antik och Begagnat. Visst är det fint? Jag ska ta bort de slitna kanterna och ersätta med lapptäckstyg runtom.

Litet blogguppehåll

Det blir nog ganska lite skrivet här ett tag framöver. Jag har varit i Västerås i nio dagar pga att min mamma blev svårt sjuk. Hon är kvar på lasarettet och jag åker nog ganska snart ner igen.
Just nu är det lite svårt med blogginspirationen. Men jag återkommer så småningom.
På återseende!

Höst

När Samuel har namnsdag är det höst. Svärfar heter Samuel och David har det som tredje namn. Det är också dags att göra den allra godaste saften med myntor, citronmelliss, citrusfrukter och vinbärsblad. Kokande vatten hälls över allt detta och sedan ska saften stå i kylskåp fyra dagar. Doften är himmelsk när man öppnar kylskåpsdörren! Jag dricker nästan aldrig saft, men just den här är så god, speciellt blandad med lite vitt vin.

I morgon är det stor syträff som jag längtar till. Vi ska använda spetsar, broderier och virkade dukar.
Jag har redan valt röd och vit färgskala på tygerna. Det känns som om jag fortfarande är kvar i Danmark, där inte bara flaggan är rödvit utan även en hel del annat. Färger blandas ofta på ett annat sätt där, rött, orange, rosa, vinrött och lila tillsammans både i blomsterrabatter och i heminredning.

Rund och sund

..är det nu bestämt att jag ska förbli/bli. Jag trodde att jag skulle starta den allra enklaste viktminskningsmetoden i onsdags, dvs sluta med mina kortisontabletter som jag har ätit i fyra månader. Men min nya reumatolog ville annorlunda och la fram argument som jag inte kunde säga emot. För en gångs skull blev jag helt mållös hos en läkare. Av olika anledningar är det endast kortison jag får ta mot sjukdomen.
Därför förblir jag rund, men måste också bli sund för att förhindra alla negativa effekter av medicinen. Jag är nog halvsund i vanliga fall. Maten är minsta problemet, men när det gäller konditionen fattas en del. En timme motion om dagen föreslog läkaren. Det räcker alltså inte med vattengympan och korta promenader. Nu ska jag leta efter nya skonsamma motionsformer. Det känns ganska inspirerande och hoppfullt!

Tygriket

Västergötland och tygriket är ett försummat kapitel tyvärr. De få gånger vi har varit där har vi alltid haft långt att resa samma dag och tiden har inte räckt till. I år förstod jag inte ens att jag var i tygriket förrän Anders berättade att vi just åkt FÖRBI Kinna. Lyckligtvis kom vi även förbi Ekelunds väverier i Horred. Anders insåg att ett stopp där var nödvändigt för att rädda äktenskapet. Ett trevligt ställe med ett bra café för mindre intresserade män.
Det blev två löpare inköpta, en med krokus och en med citroner på. Dessutom en handduk och en disktrasa. Priserna är mycket lägre än i affärerna, men snål som jag är köpte jag endast andrasortering. På ena löparen var felet bara att några trådar på baksidan inte var fästa...enkelt att åtgärda. På de andra sakerna får man leta efter felen och vem gör det?
Däremot ljuger bilden lite, det finns inga linjer runt krokusarna i verkligheten.

Wismar

När vi lämnade Danmark för Förbundsrepubliken hade vi tänkt åka mot Holland som bara ligger 40 mil från Danmark eller Moseldalen. Men väderprognosen var usel överallt norr om Alperna. Vi valde östra Tyskland istället. Inte mycket bättre väder där men närmare hem.
Wismar visade sig vara en gammal hansastad som ingår i UNESCO:s världsarv. Den medeltida stadskärnan är vacker och väl bevarad. Staden har en intressant historia och tillhörde Sverige i 150 år. Vi såg en utställning som visade stadens öden bl a under de två världskrigen och under DDR:s tid. Skrämmande..på mittbilden syns det kvarvarande tornet på Mariakyrkan som bombades av de allierade efter Hitlers död strax innan kapitulationen.

Vi blev mycket vänligt bemötta överallt, men nästan inga ville/kunde prata engelska. Förmodligen är det bara de unga som har fått läsa engelska i skolan. Jag som har svurit på att aldrig prata tyska hade inget val. Jag struntade i plural, ackusativ och dativ och det gick hyfsat ändå.
Något som väckte stor uppmärksamhet var vår bils extralysen. Det pekades och tittades. Jag lyckades förklara på haltande tyska att de finns för att upptäcka älgar på vägarna. Sehr exotisch!! tyckte tyskarna. Älgar blandat med bilar på vägarna!!
Vi återkommer gärna till den här delen av Tyskland. Det var riktigt billigt att bo och äta. Längs kusten finns fina lite gammaldags badorter med fantastiska stränder. Vi hade tänkt resa en sväng till Polen, men efter att jag blev utslagen av hög feber drog vi oss norrut till ett varmt Halland istället.

Tönder

...heter en liten mysig gammal stad belägen några kilometer från den tyska gränsen på Jylland. Vi tycker mycket om den delen av Danmark med det helt flacka marsklandskapet. Utsikten är oändlig känns det som, havet är nära och man känner sig så lugn när man är där.
Tönder var dock en ny upplevelse för oss som alltid bott i Ribe när vi varit i Sönderjylland. Staden är känd som centrum för dansk knyppling. Under flera århundraden försörjde sig många genom knyppling. Ett museum för knyppling finns också. Dörrarna på de gamla husen i staden är mycket utsmyckade. Tanken var att dörrarna skulle ha ett spetsliknande mönster och som synes blev det lyckat.
Gränsen mellan Tyskland och Danmark har varierat mycket genom åren. Tyskarna förstår danska och danskarna talar flytande tyska. När man gör utflykter i området vet man inte alltid vilket land man är i. Jag köpte stikkelsebärsmarmelad (bra namn för krusbär!) vid huset på bilden. Då var jag i Danmark, men Tyskland låg bara några meter bort.