Pilgrimstad 16/10

Sommaren är kort, men hösten är ännu kortare. Så här ser det ut på vår uteplats idag. I vanlig ordning har jag inte hängt med i svängarna, utan har sommarblommorna kvar på verandan. Varje höst är jag lika förvånad att se kombinationen höstlöv och snö samtidigt. Det händer aldrig i Mälardalen som jag kommer ifrån.

Vackert, men lite väl tidigt med vinter redan.

Äntligen lite sytt!

Här är en bild på en axelväska jag har sytt åt min ateljévän Kjerstin. Visst blev den bra? För första gången sedan syslöjden i nian har jag sytt fast ett blixtlås utan hjälp! Det borde man kunna så klart, men det är ju 40 år sedan sist. Kjerstin har valt de fina tygerna. Modellen är samma som den väska jag köpte av Ing-Marie på Strånäset förra sommaren. Det finns fack för plånbok, smartphone och lipgloss.

Sommar 2012

Fyra dagar återstår av sommaren, men frosten är redan här. Den här sommaren har jag mest ägnat mig åt att vara sjuk, men då och då har vi gjort utflykter i vackra Jämtland. Nancys trädgård i Skucku, Åre och Beppe Wolgersmuséet på Öhn utanför Strömsund.har vi besökt. Vår stutspecialist i familjen anser att hans livs godaste stutar har avnjutits just på Öhn och i Skucku. Härliga utflyktsmål! Jag hade helt glömt Beppes bredd som programledare, översättare, konstnär, visdiktare och mycket mer.

Vi hyrde stuga en vecka på varma Öland och hade det underbart där. Naturen, havet, Alvaret, gammaldags lanthandel, konstutställningar, raukar, klapperstensstränder, sandstränder, fyrar, fiskeläger...allt är så fint! Vi bodde på långgrunda östsidan i Kårehamns fiskeläge, nära till bad, fiskbutik och restaurang. Vi njöt hela veckan och ville inte åka hem.

Fler kviltar från Strånäset

Ibland blir det inte som det är tänkt med bildredigering. Den mycket vackra kvilten i mitten var rättvänd när jag såg den i datorn, men i samband med att jag la in den här vred den sig...men visst är den fin ändå? Härliga färger! Tyvärr vet jag inte vem som gjort den och samma gäller för de snygga överkasten längst upp. Kudden längst ner är sydd av olika typer av remsor. Den är ännu vackrare i verkligheten än på bilden. Agneta har sytt den.
Ragundagruppen, som har ordnat utställningen på Strånäset, verkar sy så fort de har en stund över. Jag förstår inte hur de hinner få ihop så många nya kviltar från år till år. Utställningen är en stor inspirationskälla! Ett stort tack till er!

En givande dag på Strånäset

Idag blev det dags för årets stora lapptäcksutställning på Strånäset utanför Stugun. Som alltid fanns en mängd vackra lapptäcken i alla färger och former  i en underbar miljö. Allt är så fint, välsytt och inspirerande! Jag har tagit en mängd bilder, men det är svårt att välja ut något framför något annat. Så jag börjar med mina vinster från lotteriet. Mest av allt ville jag vinna den grön-rosa bollen - och det gjorde jag! Den vackra duken vågade jag inte hoppas på, men den blev också min. Ett rött och guldigt blockljus kompletterade vinstsamlingen. Vinsterna passar perfekt in här hemma! Bollen är sydd av Katrin S och duken av Elisabeth Moberg.

Trondheim

Varför åker man inte till Trondheim oftare? En vacker och mysig stad på ett inte alltför långt avstånd. Igår fyllde Anders år och vi passade på att fira honom i Trondheim. Det var varmt och skönt. Vi hann med att njuta av folklivet och god mat och dryck på både Ravnkloa och Graffi. Det blev inte särskilt mycket inköpt i alla
fina affärer, men från den viktigaste affären fick jag med en påse.
Nidarosdomen är ju ett måste när man är i staden. Nu hittade vi ingen parkering nära när vi, dumt nog, fick för oss att flytta bilen. Men domen står säkert kvar till nästa gång.

Äntligen sommar!

20 grader idag, är det sant? I morgon ska det också vara varmt och jag njuter! Nu har äntligen första sommarblomningen i trädgården kommit! Aklejor i alla färger och former och jättevallmo i vitt, kall rosa, laxrosa och klarrött. Sommarblomning nummer två går i vitt, blått och violett, men det blir lite senare.

Snart är fotbolls-EM och sista veckans förkylning över och det är dags att sy och träna igen. Jag ska börja sy en väska imorgon. Den blir lila, mörkrosa och ska ha, som en slags panel, en stor Kaffe Fassett-ros i grönt, blått och lila. Det är inte jag som ska ha den, så det känns lite nervöst, men roligt.

Snabbt och gott bröd!

Vad jag längtar efter matbröd och potatis ibland! Pasta och ris är lättare att låta bli. Nu är det drygt två månader sedan jag tog en paus från dessa livsmedlen och helt lätt är det inte. Idag bakade jag ett matbröd åt övriga familjen, som kommer att vara samlad här på midsommar. Ett mycket, mycket gott bröd! Ja, jag provsmakade endast en liten bit och det är bara tredje gången och då måste jag väl ha skött mig någorlunda. Min viktnedgång är också över förväntan.

Det är ett lättbakat bröd med bikarbonat som jag hittade på den här bloggen:
http://tantgulsblogg.se
Tyvärr ville kameran och jag inte samma sak så det blev ingen bild.
I min ugn behövdes bara 35 minuters gräddningstid istället för en timme som det står i receptet.

Yoghurtlimpa med lingon

(1 bröd)

3 dl rågsikt

3 dl grahamsmjöl

1 1/2 dl vetemjöl

1/2 dl krossade linfrön

2 tsk bikarbonat

1 tsk salt

1 dl lingonsylt

1/2 dl sirap eller honung

3 dl yoghurt eller filmjölk

Sätt ugnen på 175 grader. Bland mjölsorterna, linfrö, bikarbonat och salt i en bunke. Tillsätt lingonsylt, sirap eller honung och yoghurt eller filmjölk. Bland väl. Smörj en avlång brödform (1 1/2 l). Klicka ut degen i formen och jämna till ytan. Grädda brödet i nedre delen av ugnen tills den har fått fin och är genomgräddad, ca 1 timme. Stjälp upp limpan på galler när den har svalnat något. Låt den kallna på galler under bakduk. Låt brödet helst vila till nästa dag innan det skärs.
Receptet har jag hittat i braiga brödboken ”Bröd för alla sinnen” av Stina Algotson mfl.
Ett annat gott och supernyttigt bröd som innehåller nötter, rivet äpple m.m. hittar du receptet på om du klickar här.

Blir det någon sommar i år?

Ja, det kan man undra...Här är i alla fall en väderanpassad blomsterkrans. Dags att sätta fart på virknålen om man säkert vill ha en krans i håret till midsommarafton! Foto är lånat från den här bloggen, som varmt rekommenderas: http://365sakerdukansticka.blogspot.se/

En titt i boken

Här kommer ett litet smakprov ur min nya kviltbok. Jag tycker att kvilten på övre bilden är helt underbar! Det är definitivt inte mina färger, men varför inte tänka om? Boken innehåller många mönster på stora färgglada kviltar.

För sent

Varför skjuter man upp saker? Varför väntar man med att höra av sig till vänner som bor lite utanför Jämtland och Mälardalen?
Häromdagen tänkte jag ta kontakt med en Västeråsvän som jag inte träffat på många år. Hon och hennes familj flyttade till Dalarna och jag till Uppsala och sedan Stockholm. Vi har träffats någon enstaka gång, skickat julkort ibland och hörts av per telefon med kanske fem års mellanrum. Nu i sommar skulle det äntligen bli av att hälsa på, hoppades jag. Men jag hittade henne inte i telefonkatalogen och inte heller på inte på birthday.se där alla i landet finns. Så småningom hittade jag uppgift om dödsfall och om var hon är begraven. Det känns så overkligt och sorgligt. Om jag hade vetat, men hon var skild sedan många år och hennes barn kan knappast minnas mig.
Min vän var halvjämtska. Jag är glad att jag kunde framföra en hälsning till hennes mammas bästa väninnas syster, som visade sig vara Gudrun här i Pilgrimstad.

I väntans tider

Efter fem kilos viktminskning var det dags att beställa belöningen dvs en ny kviltbok! Det blev Lapptäcken av Kate Doughty och Sarah Fielke. En bok med färgglada kviltar, som jag nu väntar på med spänning. Jag väntar även på en ny pressarfotshållare eftersom min gamla försvunnit någonstans i mina gömmor. Min mystery kvilt och flera andra projekt har blivit liggande. Med det här sommarvädret hade det passat utmärkt att hålla sig inne och sy.

60+?

Hur gammal är man egentligen? Häromdagen sprang jag på en av mina två Lars-kusiner som bor i Östersund. Han berättade att han nyligen varit i Stockholm och firat sin lillasysters 50-årsdag. Hon är näst minst i släkten och kan omöjligt vara så gammal redan. "Hur gamla är vi då?" frågade jag och vi började fundera över om vi inte hade fyllt 60 ändå. Vi kom fram till våra 55 respektive snart 57 år. Lars lillasyster är långtifrån näst yngst i släkten. Det finns ytterligare två generationer yngre personer.

Man hänger inte riktigt med längre. Tiden går så fort. Nyligen har jag fått en hel del gamla släktfoton från mammas släkt. Där finns foton av både min mormorsfars föräldrar och morföräldrar. Tanken svindlar, de äldsta av dem är födda 1810-20. 200 år sedan och finns på foton! Mycket gamla då visserligen, kanske är fotot från 1880. Hur gamla blev människor då och hur i all världen hade de råd att gå till fotograf? De var vanliga bönder och torpare. Tänk om man kunde få veta mer!

Västeråsare...

är duktiga människor! Nu menar jag inte mig själv, utan bl a musikern Monika Dominique, skådespelarna Hans Klinga, Olof Thunberg, Lars Ekborg, skidåkaren Johan Olsson och sist, men inte minst, nu Loreen! Grattis Sverige, Västerås och Loreen!

Allt för Frankie!

Så heter den irländska författaren Maeve Binchys senaste roman. Hon har skrivit många romaner där handlingen oftast är förlagd till Dublin. Hennes böcker kan bäst beskrivas som "må bra" böcker. Åtminstone mår jag bra efter att ha läst dem. Den senaste boken var inget undantag. Jag blev glad när jag läste den och därför sitter jag här nu vid midnatt, välmående men hungrig, och skriver det här inlägget.

Boken handlar om Noel, en ung man som har ett trist jobb, ser andra gå vidare uppåt inom företaget och dricker alldeles för ofta och för mycket. Plötsligt får han veta att han ska bli pappa och i samband med barnets födelse kommer modern, som Noel knappt minns, att dö pga svår sjukdom. Romanen skildrar Noels kamp för att ta hand om lilla Frankie. Många bryr sig om den lilla familjen och dessa vänners liv får man också dela.

Som alltid i Binchys böcker dyker gamla välbekanta personer upp. De i sin tur har haft "huvudrollerna" i andra romaner. Det är roligt att återse dem och få veta vad som har hänt sedan sist. Det är många att hålla reda på och det blir som i min egen släkt, där jag inte riktigt vet hur många vi är längre. Men böckerna är skrivna så att det går utmärkt att läsa dem, utan att hålla reda på alla personer som dyker upp i handlingen. Den röda tråden i författarens böcker är att, även om livet inte blir som man har planerat och tänkt sig, kan det bli ganska bra ändå. Ibland blir det till och med bättre.