Städning

har aldrig varit roligt, bara efteråt när det är fint och man lovar sig själv att hålla den nivån i fortsättningen. Det brukar man inte lyckas särskilt länge med och med två söners bohag + en son tillfälligt här hemma är det mycket trångt.
Men nu har jag städat på ett mer upplyftande sätt sista dagarna. Jag städar bland bokmärken, mappar och bloggar här på datorn. Inga problem med att det inte finns plats för bortplockade saker eller att jag måste ut i kylan när papperskorgen ska tömmas. Nu har jag ordning på mappen med nätshopping, mappar med bloggar av lapptäcksfantaster, stickfantaster och andra med konsthantverksintresse. Jag ska även ändra lite på blogglänkarna i den här bloggen. Nu när det blir vinter måste jag ju även ha ordning på bloggar av skidskyttar och längdåkare. Norge kan man ju aldrig räkna bort så Petter Northugs hemsida har jag också som bokmärke. Känns som jag är laddad inför tv-sändningarna framöver.

Online stickcafé

En bra anledning till att vara med i Facebook är att det finns stickcafé online. Varje tisdag 15.00 - 22.30 för närvarande. Jag känner flera FB-motståndare, men tänkte att det här kanske kan locka dit några som läser här. Det är riktigt roligt och avkopplande! Många är otroligt duktiga och så finns det en och annan som jag, som bara kan räta och aviga maskor. Men skam den som ger sig, jag ska ha tillbaka det kunnande som jag hade för sådär 27 år sedan. Då bodde jag i Stockholm och där fanns det roliga garnaffärer i varje kvarter. Man stickade varje lunchrast på jobbet, i den mån man hann ta någon alls. På tunnelbanan stickades det och högsta lyckan var att besöka någon garnaffär med ovanliga garnsorter inne i centrum.
Som sagt, alla är välkomna på stickcafé på Facebook! Man behöver inte sticka utan det går utmärkt att bara prata om stickning.

Kund nummer 101...

ska man inte vara i samband med invigning av nyreparerad butik. Självklart var det jag som blev det, just när presentkorten på 200 kronor tog slut... Å andra sidan var det bra rabatter på allt så jag blev mer än nöjd. Dessutom visste jag inget om invigningen eftersom jag bara hamnade där när jag träffade en Gällöbekant som stod i kön in. Det blev en vacker stickad kofta inköpt och lite annat smått och gott.
Shopping är alltid trevligt och avkopplande. Har svårt att förstå att det finns människor som inte gillar att gå i butiker, min käre make tex.

Tre små barn...

...kom med på min målning som är ett resultat av en gruppövning i akvarellkursen. Vi skulle ta med en bild på något nostalgiskt eller på annat sätt värdefullt för oss samt vanligt tidningspapper. För min del blev det självklart en bild på sönerna som små. I tidningen hittade jag en bild av en baby som nu ligger i vallmoknoppen för att födas. Att babyn redan är påklädd spelar ingen roll...
Det är roligt och avkopplande med gruppövningar. Dessutom är det alltid första försöket för oss och det spelar inte så stor roll om det inte blir perfekt.

En liten stickning

För första gången på några årtionden har jag stickat. Kändes roligt men ovant. Svårast var att komma ihåg hur man maskar av och det är ju så enkelt när man väl kommer på det. Stickorna jag använde var storlek 20, en dröm för onda händer. Garnet är från Panduro/Syssla (vad heter affären egentligen, ett eller två namn?) och det vill jag gärna sticka mer med.

Mordet på Halland...

...heter en ny bok av danska författaren Pia Juul. Den har röstats fram av läsarna till ett av Danmarks främsta bokpriser. Det lät som en mycket spännande deckare och självklart ville jag ha svar på frågan om just vem som mördade Halland och varför. När jag hade läst den tunna boken kikade jag på baksidestexten och dess frågor om mordet. Så insåg jag att inte en enda av dessa frågor hade besvarats. Kände mig som ett frågetecken...vad var meningen med boken?
Det blev sökning efter recensioner på Google. Boken höjs till skyarna på kultursidorna även i svenska tidningar. Det fina med boken anses vara att den är en anti-deckare och att alla frågor är obesvarade. Det är läsupplevelsen fram till det oavslutade slutet som är behållningen med boken tydligen....
Själv inser jag att jag är för gammal och stockkonservativ för nya moderna läsupplevelser. Frågade nyss en av sönerna om det, men han tyckte att jag är halvmodern. Inte så tokigt ändå :-).

Kittelfjäll

Det är alltid skönt att komma bort några dagar. Att dessutom få träffa vänner och vara i fjällvärlden är ännu bättre. Ulf och Agneta från Umeå har byggt en mysig fjällstuga i Kittelfjäll där vi var i helgen. Orten ligger ca 13 mil nordväst om Vilhelmina.
Vi letade kantareller som inte fanns, men det gjorde inte så mycket. Det är skönt att bara vara utomhus. Det var lätt att ta sig fram i skogen, mycket lättare än vid vårt, och tyvärr även andras, kantarellställe i jämtländska fjällen.
Vi åkte hem pigga och utvilade genom ett vackert, eller snarare två, vackra landskap med lite höstlöv kvar på träden.
Sätter in några bilder på utsikten från stugan, våra vänner och sist, men inte minst, Frans.

På väg mot Kittelfjäll och en liten höstsemester...

...stannade vi i det vackert belägna Vilhelmina. Vi kikade på sameslöjd, gick på marknad och fikade med våra vänner Agneta och Ulf på Stenmans konditori. Det passade bra, Anders hette ju Stenman när han var liten. Som alltid när vi träffar på namnet Stenman diskuterar vi namnbyte efteråt.
Kyrkstaden i Vilhelmina består av gamla, väl bevarade gamla trähus som på bilden. Kul att man har sparat dem och dessutom har vandrarhem i ett av dem.

Fri som en fågel

... blir jag snart...fast inte riktigt förrän på fredag. Igår träffade jag doktorn som inte gillar ifrågasättande patienter, som jag tex. I ärlighetens namn är han mycket trevlig så länge man inte ber om moderna, effektiva bromsmediciner. Fick nu kortisoninjektioner i fotlederna och blev därefter körd i rullstol till bilen samt ordinerad 24 timmars sängläge med undantag för toabesök. Jag visste att man ska ta det lite lugn, men detta...Har gjort mitt bästa, men lite tv-nyheter måste man se och Facebook!!! Hur kan man klara sig utan dator och just Facebook? Nu drar jag mig fram i huset med hjälp av en kontorsstol med hjul på. Matlagningen mm är bortlejd. Man måste i alla fall försöka lyda den nitiske läkaren lite.
Imorgon får jag gå inom bostaden. På fredag hägrar friheten och då får jag göra vad jag vill :-))).

Lite sommar kvar

Än blommar det här och där i trädgården. Jag njuter av det sista av sommaren eller om det kanske är det första av hösten. Det finns mycket svamp i skogen i år och jag tror att september har varit varmare än normalt. Det brukar vara mer höstfärger vid den här tiden.
Nu ska jag återgå till dagens fråga, vad ska jag rösta på i landstingsvalet? Känns som det svåraste att ta ställning till.

Jane Austen-kvilt

Författaren Jane Austen skrev ju ett antal böcker med mycket romantik i, i början av 1800-talet. Hon hade säkert skrivit flera om hon inte hade dött ung. De sista åren verkar det som om hennes böcker blivit mer populära och mer respekterade. När jag var ung läste man absolut inte hennes böcker.
Nu kommer en länk som visar att hon kunde mer än att skriva om Elizabeth och Mr Darcy, vilket hon i och för sig gör mycket bra och på ett fängslande sätt.
http://www.jasa.net.au/quilt.htm visar en bevarad kvilt från hennes hem.
Visst är överkastet fint? Beskrivning på kvilten finns, men den verkar inte helt lätt.

Jane Austens böcker gör sig bäst på originalspråket, tycker jag. En del ålderdomliga uttryck finns med, men förklaras i slutet av böckerna.
Om ni inte har sett serien Stolthet och Fördom från 1995, bör ni göra det. Colin Firth och Jennifer Ehle är suveränt bra i huvudrollerna. Kan lånas av mig, om någon är intresserad.

Några boktips

Här kommer tips på två bra böcker. Sista månaden har jag varit sjuk större delen av tiden och alltså haft gott om tid att läsa böcker.
DE SAMVETSLÖSA av CJ BOX är en gastkramande deckare som jag inte kunde lägga ifrån mig utan sträckläste. Två barn blir vittne till ett mord och upptäcks av mördarna. Därefter försvinner barnen. Så mycket mer om handlingen kan jag inte skriva utan att avslöja för mycket. Läs den!

SASJENKA av SIMON MONTEFIORE är en tredelad roman om en sovjetisk kvinnas livsöde. Första delen handlar om hennes ungdom i Petrograd (St Petersburg) och hur hon blir bolsjevik trots sin borgerliga bakgrund. Andra delen utspelar sig 1939, några år efter Moskvaprocesserna. Sasjenka har en hög post som chefredaktör och har börjat andas ut efter alla utrensningar inom partiet. Men sakta men säkert märker hon att något förändras i omgivningen. Märkliga frågor ställs och folk slutar hälsa. Tredje delen handlar om en journalist som många år senare åtar sig att söka efter eventuella släktingar till en äldre kvinna. Detta är fortfarande under kommunismens tid och inte ofarligt.

Författaren har givit ut flera faktaböcker om historia. Den här boken är skönlitterär, men bygger på ett verkligt öde. En del personer i boken har funnits i verkligheten bla Stalin och Berija. Det är därför en lite annorlunda och läsvärd bok. Bäst är den andra delen där läsaren känner hur skräcken sakta kryper sig på.

En liten semesterresa

Vi har varit bortresta en knapp vecka. Mer blev det inte eftersom Anders har nytt arbete och ingen betald semester i år. Men man ska inte klaga, det är viktigare att han har arbete.
Det är väldigt skönt att åka söderut i slutet av augusti och på det sättet förlänga sommaren. Söderöver blommar klängrosor, vildkaprifol och min favoritbuske syrenhortensia och mycket annat.
Vi åkte ner till Jönköping med Erik och stannade några nätter där. Det finns mycket att se där, men på något sätt hamnar vi alltid i köpcentrum där jag tappar bort mig och på IKEA. Nästa gång ska jag besöka John Bauermuséet istället.
Vi fortsatte mot Strömstad som visade sig vara en liten pittoresk stad med allt på promenadavstånd. Vi bodde på ett hotell beläget på en liten ö kant i kant med centrum. I staden finns en badanstalt, den heter faktiskt så, där man badar i 28-gradigt saltvatten. Det lät underbart, men jag blev febrig och vågade inte testa. Men jag ska tillbaka dit någon gång och testa. Anders blev också intresserad trots att han oftast är en badkruka.
De två nedersta bilderna är tagna från vårt hotellrum. Den övre bilden visar Kallbadhuset, där jag också gärna hade badat. Det räcker ju med 15 grader i vattnet för att kunna doppa sig.

SLÄKTEN ÄR BÄST

Tänk så mycket en släktträff kan betyda! En vecka efter min farbror Svens 90-årsdag har jag fortfarande inte landat med fötterna på marken. Min pappas fem syskon lever alla och kunde komma till Enköping. Det är sällan alla träffas samtidigt och för mig var det fjorton år sedan jag sist var med, även om jag har träffat några av syskonen oftare.
Jag är så glad över att få vara släkt med de utåtriktade, pratsamma, snälla och oftast gladlynta syskonen och deras familjer. Syskonen är också musikaliska och sjunger bra. Deras mor var stumfilmspianist i ungdomen. Vi pratar så mycket vi kan hela tiden och är möjligen tysta när vi tuggar maten. Sedan är det dags för prat igen, med alla närvarande och om de frånvarande. 28 kusinbarn har jag nu räknat till och fyra kusinbarnbarn i pappas släkt.
Kusin Tia, som stått mig närmast av alla kusiner, och som jag inte träffat på 22 år fick äntligen sitta bredvid mig vid "barnbordet" på kalaset. När vi var unga sattes vi så långt från varandra som möjligt pga allt fniss. Nu kunde vi skratta och minnas allt roligt, när hela släkten sjöng tillsammans, när vi firade en födelsedag med ett demonstrationståg på 70-talet och alla lekar som vuxna och barn deltog i tillsammans.
Översta bilden visar tre pensionärer, kusin Birgitta till vä, faster Kerstin till hö och syskonens moster Elvy i mitten. De äldre damernas ålder är nästan mitt emellan 90 och 100 år.
Mittbilden jubilaren Sven 90 år med barnbarnet Fredrik.
Undre bilden några av kusinerna vid "barnbordet" Anne-Marie, Tia, jag och Marie.

NY BLOGGLÄNK

Som ni ser blir det inte mycket skrivet i sommarvärmen. Jag får mycket gjort både inomhus och utomhus när det är varmt ute och tillhör de lyckliga som mår riktigt bra i värmen. Lederna gör mindre ont och då stiger ju ork och humör till oanande höjder. Åtminstone då och då :-).

En ny blogglänk, Sireenes, finns med på listan. Det är min klasskamrat Anne-Li från högstadiet i Västerås som har förmedlat den. Vi har inte träffats sedan 16-årsåldern, men vi är FB-vänner nu.
Bloggen handlar om tyger, hantverk, återbruk mm.