Någon mening var det ändå...

...att plugga tyska någon gång i forntiden, dvs på gymnasiet. Jag tyckte inte om språket och ännu mindre om läraren, som inte tyckte om nästan någon av eleverna. Ännu idag minns jag henne med fasa, helt i stil med mina gympalärare. Jag var inte alls dålig i tyska, snarast tvärtom, men jag svor att aldrig säga ett ord på tyska efter gymnasiet.
Det har fungerat bra, förutom lite enkel hövlighet mot campinggrannar och värdfolk när vi har hyrt bed and breakfast i Tyskland. Anders kan lite mer tyska och många kan ju engelska. Men i år var jag tvungen att tänka om. Vi bodde några dagar på ett golf- och wellnesshotell i Vorpommern, en del av gamla DDR. I stort sett ingen talade engelska. När Anders golfade gick jag på härliga massage- och spabehandlingar. På något underligt sätt kunde vi kommunicera, trots att jag inte kunde säga en enda hel mening. Ausgezeichnet och sehr gut funkade i alla sammanhang (utmärkt/mycket bra).
Vi hade en helt underbar resa och sände tacksamma tankar till Jonas som gav oss sitt vunna presentkort. Efter hotellvistelsen hyrde vi en lägenhet några dagar i en gammaldags badort nära polska gränsen.
Hela tiden var vi, eller snarare bilen, på rymmen från tyska polisen som hävdade att bilen hade körförbud i landet. Vi lovade att reparera bilen i Tyskland och fick tillfälligt åka vidare. Vi vågade knappt använda bilen och en gång när vi såg poliser nära vår parkerade bil smet vi undan. Vi åkte småvägar ute på landsbygden på hemvägen för att undgå upptäckt.
Här är några bilder från vår semester. Vi har haft så roligt!
Bredvid mig på en bild står Heidrun, anställd vid Maksim Gorkijmuséet som vi besökte. Hon visade oss en propagandafilm från "den gamla välordnade tiden". Vi nändes inte säga nej och som tack fick vi en fin konstbok.Synd att inte språkkunskaperna räcker till. Det hade varit intressant att veta mer om den tiden.