Äntligen klart med örtsaltet! Smart nog gjorde jag i ordning det före middagen och efter en stund doftade det så starkt från köket att jag fick lite svårt att andas pga astman när jag gick dit. Min snälle make hörde det och erbjöd sig direkt att laga mat resten av dagen :-). Någon fördel ska man väl ändå ha av sjukdom...fast jag skäms när jag skriver det:-(.

Från Erik och Jönköping får vi glada rapporter! Allt är bra, han trivs med boendet och kompisar. Lite oro hade han inför in den enbart engelskspråkiga utbildningen, men det är inga problem med engelskan hittills. Jag har inte lyckats hitta någon översättning på vilken utbildning han går. Det handlar om ekonomi och statskunskap internationellt, tror jag. Jag pratade med min granne, Mrs Herbert, som är gift med en engelsman och har bott i England. Hon visste inte heller vad vissa ord i utbildningsbeskrivningen betydde. Så nu ska jag fråga Mr Herbert, som förhoppningsvis ska kunna förklara. Erik har inte heller hittat någon förklaring, men börjat utbildningen ändå.

Om barnen mår bra, mår man själv bra sägs det. Det stämmer nog. David tittade in som hastigast till lunch och var hungrig. Plötsligt känns tillvaron som vanligt igen, jag eller Anders står vid spisen, lagar mat till sönerna och allt är som vanligt. Åh, vad jag saknar dem! Men livet går vidare och det är ganska skönt att bara vara två och slippa alla måsten.