Farmors bord och pappas egenknutna ryamatta har nu hamnat hemma hos mig. Bordet var det finaste jag visste när jag var barn. Vi fick aldrig röra mammas knyppeldyna som stod på bordet, men naturligtvis gjorde jag det ändå. Nu är det lite skavt och ska lämnas in för ommålning så småningom. Mattan var en mycket bra bilbana för leksaksbilar i början av 60-talet. Jag är så glad för både bordet och mattan. De får inte plats i den lilla lägenheten i äldreboendet på Hammarby Stadshage som mamma flyttar till i veckan.
Tråkigt nog minns jag inte min farmor och farfar. Men deras sex barn har förmedlat en mycket positiv bild av dem.