


Att vara i Västerås några dagar som jag har varit i påsk innebär en riktig nostalgitripp. Överallt i stan finns minnen och nästan i varje gathörn kan jag se min pappa framför mig och hur han kom cyklandes.
Helst skulle jag vilja att staden var kvar som när jag lämnade den 1978. Inga rivningar och nybyggen! Människorna borde också se ut som då så att jag kan känna igen dem. Nu gör jag det inte och kanske har de flyttat från stan, vem vet.
Här är några bilder från det Västerås där tiden har stått still. Överst en bild från Kyrkbacken. I det grå huset alldeles till höger jobbade min mamma ibland. Det rosa huset innehåller mitt gymnasiums förhatliga gymnastiksal och det gula huset längst ner var gymnasiets byggnad för moderna språk. Jag glömmer aldrig de roliga franskalektionerna för Monsieur Ytterberg, den bäste läraren jag någonsin haft.
Mellanbilden är en vy från Mälaren med Stadshustornet, Domkyrkotornet och tornet på det som en gång var ASEAs huvudkontor.
Sista bilden visar den gamla bebyggelsen kring Svartån.

