BOKREA

Igår var det dags att besöka bokrean. Jag brukar alltid vara med i trängseln de första dagarna. Förra året låg jag på sjukhus med dropp, hög feber och en vänster kind som var tre gånger så stor som den högra. Personalen berättade om sina fynd på resan och jag var så avundsjuk.

Men igår var det dags. Pga makens A-kassa är man ju tvungen att bestämma i förväg hur mycket pengar man har att handla för. Jag hade även bestämt mig för att inte köpa ytterligare kokböcker eller bantningsböcker. Det är så svårt att avstå kokböcker, med alla förföriska bilder och smarriga recept. Tyvärr används inte recepten när böckerna väl är inköpt.

Det finns så många härliga böcker. Jag hittade en instruktiv bok om gammaldags måleri, bla träimiterat måleri och stänkmåleri man kan använda på möbler och väggar. Jag har gått en kortkurs i det. Men när jag funderade över kostnaden för inköp av de olika penslar och verktyg som måste köpas för att måla fick den boken vara. En underbar lapptäcksbok för en struntsumma hittade jag också, men den hade jag sedan tidigare. Vackra trädgårdsböcker fanns i stor mängd men jag har säkert fem liknande redan.

För första gången någonsin köpte jag inget på bokrean. Däremot blev det ett besök på Pandurobutiken och deras tyger går ju inte att motstå. Ett underbart tyg med kycklingar och ett nästan linnefärgat tyg som matchade. Det blir nog en påskduk. Tyvärr går min fina symaskin inte längre att använda, men jag har mammas gamla att sy på.

LJUS och OS

Här blir det inte mycket skrivet. Jag skyller på OS, som tar mycket tid. Allt skidskytte, all längdåkning och en hel del alpint måste bara ses! Men jag har i alla fall lite disciplin och går och lägger mig i någorlunda tid, nästan...Det är så roligt att det går bra för längdåkarna. Man blir själv på bättre humör, fast man bara har suttit i soffan och hejat på.

Det blir ljusare och ljusare ute. Allt är så vackert ute idag, sol och gnistrande vit snö. Minus 29,5 grader. Men jag upptäcker många skavanker varje år när det blir ljusare inomhus också. Dammråttor, slitna tapeter, mm. Dags att sy nya fräscha köksgardiner. Den största skavanken upptäcker jag när jag ser mig själv i spegeln. Jag skulle behöva en total förvandling inför våren. Men det är ju lättare sagt än gjort, så jag får nöja mig med lite hårtoning och börja cykla på motionscykeln lite oftare.

Nu ska jag leva på enbart soppor och buljong fram till onsdag förmiddag. Det är förberedelse inför en röntgen. Kanske kan jag tappa något enstaka kilo.

HUR SKA MAN ÄTA?

Har hämtat nedanstående stycke från ett blogginlägg av Bodil Malmsten, författare. Det är två delar av blogginlägget som jag har tagit med.

/NEJ!
En artikel till om nödvändigheten av att byta ut frukostsmörgåsarna mot omelett med oststavar och jag får tillbaks matstörningarna som nästan tog livet av mig när jag var ung.
Alla maniskt magra människor som går med stavar på stan, fåror i ansiktet, fjärrblick mot en otäckt hälsosam framtid tillsammans med andra avmagrade vitkålsfanatiker.
Hatet mot kolhydraterna, hotet mot mig som vill ha en smörgås eller två till frukost.
Smörgås, juice, espresso med mjölk och det är bara - enligt magerhetsundergångsprofeterna - att boka kremering.
Det är så man får lust att sluta tvätta sig och börja röka.
En slät kopp kaffe och en John Silver utan filter.
Wienerbröd med mormors hosta och sockerglasyr.
Rå falukorv och brännvin./
/Om kolhydratsnegationisterna får som de vill kommer svenskarna snart att försvinna i skock med sina stavar, oaptitligt avmagrade, gassprängda och med fjärrblicken inställd på en framtid som inte inkluderar någon död./

Ja, inte vet man hur man ska äta i dessa tider för att leva sunt...så bra Bodil Malmsten beskriver det!

LAPPAR OCH LITE ANNAT

Jag har en aktiv vecka bakom mig. Stor lapptäcksträff i Östersund i lördags, utflykt till Sundsvall och Ikea på söndagen. Till ateljén för att skära glas i måndags, vilket misslyckades helt. Glaset sprack så bra av sig själv ändå. I tisdags akvarellkurs.
Allra roligast var det på lapptäcksträffen med ca 86 andra entusiaster och nästan lika många symaskiner. Vi skulle lära oss att sy tredimensionellt. Jag var skeptisk innan, men som alltid får man bra hjälp av den arrangerande lokalgruppen som ansvarar för dagens tema. Vis av tidigare erfarenheter gjorde jag enbart provlappar. Då kommer jag ihåg bättre när jag ska börja sy hemma. Jag lägger in några bilder på provbitarna. Tyvärr ser det inte särskilt tredimensionellt ut, men om man tittar på bilden tagen från sidan ser man att vissa tyger ligger ovanpå bottentyget. Man kan pillra in lite vadd där om man vill förstärka intrycket.

Det allra roligaste med dagen är att komma ut, träffa andra med samma intresse, prata, fika och helt enkelt stortrivas! Vi var tre stycken damer i vår bästa ålder som satt tillsammans. Vi hade alla känt oss gnälliga sista tiden och pratade lite om det. Jag kände under dagen hur humöret steg och bekymren glömdes bort.

Denna känsla satt i ändå fram till igår, då jag fick ett brev från en röntgenläkare, som beklagade att den mänskliga faktorn gjort att en röntgen med en del förberedelser från min sida måste göras om. Först trodde jag att det var jag som var den mänskliga faktorn, men läkaren berättade att sjuksköterskan sprutat in för lite av något. Jag har lite svårt att reta upp mig på just sjuksköterskor, och det är ju mycket värre om den mänskliga faktorn orsakar skada eller lidande. Så humöret blev snabbt bra igen.

Nu skiner solen och det är snart OS. Har bestämt mig för att se det positiva med OS och inte tänka på dopningseländet. Det är många Östersundsboende längdåkare och skidskyttar i truppen och självklart hoppas man det ska gå bra för dem. Speciellt för Anna Haag, som är min favorit.

BLANDAT

Äntligen har förkylningen gett med sig. Imorgon är det den stora lapptäcksträffen i Östersund och jag längtar dit! Ska ta det lugnt och vila idag, jag är fortfarande rätt trött. Lördagarna med lapptäcksträff är några av årets roligaste dagar. De andra, lite mindre lapptäcksträffarna är också trevliga.
I morgon ska vi sy tredimensionellt. Det låter svårt, men till och med jag brukar förstå när jag väl kommer igång med att sy. Jag är ingen naturbegåvning som kan läsa igenom ett kompendium och genast förstå.

Har funderat över livskvalitet sedan mitt förra inlägg. Kanske kan jag måla något av det jag saknar här uppe. Rapsfält, ekdungar, hav av blommande fruktträd och blommande slån tex. Då blir jag kanske mindre gnällig :-). Jag skulle också vilja lära mig mer om hur man kan sy landskap med hjälp av lappteknik.
På söndag åker vi kanske till IKEA. Det är 15 mil dit enkel väg, så det blir en lång dag. Men jag har suttit inne i tio dagar nu så det skulle vara skönt att komma ut lite.

Sätter in en bild på en blommande magnolia. Snart är det vår.

SJUKDOM OCH LIVSKVALITET

Förkylningen sitter i ordentligt fortfarande. Idag har jag i alla fall kunnat ta mig iväg till reumatologmottagningen och min stafettläkare där.

På mottagningen är det alltid lugnt och stillsamt, fast personalen säkert sliter hårt. Alla ler vänligt och doktorn är lika vänlig. I väntrummet sitter många mer eller mindre handikappade. Det är bara jag som rör mig normalt, även jämfört med personalen som haltar runt. Har aldrig sett en personalgrupp med så många haltande. Vad beror det på? Själv rör jag mig normalt nästan alla dagar, nja kanske inte direkt på morgonen, och borde alltså vara tacksam för att jag definitivt är den rörligaste patienten för stunden. Doktorn påstår att vissa av mina leder har inskränkt rörlighet, men det syns ju inte och ingen annan vet om det. Och jag tror inte på det :-).
Jag är definitivt inte tacksam när jag sitter där i väntrummet. Jag grubblar över framtiden och känner mig sjukare i väntrumsmiljön.

Bedömningen idag blir att sjukdomen framskrider mycket sakta, men säkert. Jag får den behandling detta landsting har råd att erbjuda en kärring som jag. De mycket dyra, moderna medicinerna som nästan kan bromsa upp sjukdomen helt erbjuds endast unga med en aggressiv form av sjukdomen. Den medicinen ska sättas in snabbt och kan då ge besvärsfrihet i många fall. Alla i Västmanlands läns landsting får den, väldigt många även i andra landsting. Jämtlands län är näst sämst i landet på att sätta in behandlingen.
Den medicin jag har nu får inte användas vid infektioner. Till infektioner räknas även hål i tänderna, lite hosta, skrubbsår med en aning var. Det blir inte så många perioder utan infektioner i praktiken och alltså nästan ingen riktigt effektiv medicinering.

Jag får trösta mig med att Jämtland har livskvalitet istället för moderna mediciner. Alla pratar om den höga livskvaliteten, tidningar, privatpersoner och Östersunds kommun. Landstinget satsar pengar på kultur, som "ska hålla människor friska". Stämmer säkert delvis, men om man redan är sjuk då?
Det här med livskvalitet är intressant. Vem bestämmer vad som är livskvalitet? Det varierar nog mellan människor, men hur man kan bestämma sig för att ett helt län har högre livskvalitet än andra län övergår mitt förstånd...Här finns ju inga varma sjöar under sommaren...

Nu är det snart slut på mitt gnäll. Jag är mycket nöjd med all annan sjukvård för egen del.
På lördag ska jag göra något riktigt kul då vi ska ha en stor lapptäcksträff i stan. Vi syr ihop, lär oss nya metoder, fikar ihop och pratar. Det är livskvalitet för mig!